Kristina Nyström, 37 år, gick med i kooperativet 2011, när den ekonomiska föreningen Änggärdet bildades. Då var tanken att gården skulle bli en självförsörjande ekoby. Men riktigt så blev det inte.
– Projektet startade utifrån en vision som till stor del byggde på att testa teorier om hur man kan leva lokalt och hållbart. Men det går inte att leva en vision, och stora förändringar behöver oftast gå långsamt. I dagsläget är detta ett fritidsprojekt för alla medlemmar. I framtiden är det kanske något annat, men det är här och nu som gäller, säger hon medan hon visar grönsaksodlingarna som finns på gården.
Här på gården, som omfattar 22 hektar mark, slår medlemmarna hö, odlar grönsaker och bygger gårdar till de egna hönsen. Genom att ha ett utedass med godkänd hantering, kan näringsämnen cirkuleras istället för att sköljas ut i avloppet. Änggärdet lånar också djur som får beta på deras mark. Men för att kooperativet ska kunna ha fler egna djur, behöver fler bo på gården permanent. Trots att tanken till en början var att det skulle byggas hus och flyttas in på gården, ser det annorlunda ut i dag. Kristina Nyström ser det inte som ett misslyckande, utan som resa i ständig utveckling där hon får möjligheten att implementera ekotanken i praktiken, i sin vardag.
– Vi utvecklas sakta men säkert och har skapat en härlig gårdsgemenskap. Vi hjälps åt med allt och lär av varandra.
Tillvaron på gården har fått Kristina Nyström med familj att flytta från Uppsala till Flen, som ligger på cykelavstånd från Skebokvarn. Även om familjen inte bor på gården permanent, känner Kristina att hon att gör något meningsfullt som söker sig ut ur konsumtionssamhället och lär sig ekologisk hållbarhet.
– Det är som ett andra hem, men också ett sätt för mig att hantera min klimatångest. Jag tror att vi alla i framtiden kommer att tvingas att ändra vårt sätt att leva. Genom att stegvis utforska en annan livsstil tror jag att jag kommer att ha lättare att hantera omställningen.
– Det är närmare till förskola och tåg från Flen, så det känns smidigare att bo där när man har små barn men samtidigt kunna åka ut hit när man vill.
Kerstin Åberg, 63 år, håller med. Även hon har flyttat från en storstad för att komma ifrån konsumtionscirkeln. Just nu bor hon i Sparreholm, eftersom hon varken har råd eller kunskap att bygga ett eget hus. Hur det blir framöver, får tiden visa.
– Allt tar tid. Det känns som att vissa ekobyar försvinner efter tag för att de inte får ihop det. Änggärdet kanske inte är självförsörjande än, men vi har å andra sidan inte kollapsat utan utvecklat en stabil tillvaro där vi lär och utvecklas.
– Det här är en underbar plats att vara på. Gemenskapen och den sociala biten betyder mycket för mig, det är som en ny familj med allt från små barn till 70-åringar, säger hon.