"Demokratin har segrat i Sydafrika. Men det är en tragedi att kvinnor och barn slås gula och blåa i detta regnbågens land. Detta våld måste stoppas.”
Det skrev SN:s politiske redaktör Claes Wiklund. Året var 1996. Gnestabon var inte i det gulblåa hemlandet, utan i Rondebosch, Sydafrika. Han beskrev rörande vittnesmål om apartheidtiden. En tid då människors demokratiska rättigheter förtrycktes.
I Sörmland tog Claes tillvara på yttrandefriheten och fyllde tidningens ledar- och krönikesidor tillsammans med dåvarande chefredaktören Lars Joel Eriksson.
Statsvetaren från Stockholms Universitet hade arbetat på universitetet, Nordiska rådet och UD, innan han växlade till journalistiken. Han skrev om böcker, Norden, EU, FN, Sydafrika och kommunpolitik. Hans ord skulle även komma att leva vidare än den dagliga tidningen.
– Resultaten blev den där boken, säger han och nickar mot boken Spelet om delningen, som han skrev tillsammans med sin företrädare och efterträdare på SN, Bo Höglander, om kommundelningen 1991-92.
I sin ledarskribentroll påverkade Claes läsare både i lokala och nationella beslut. Han var en pusselbit bakom beslutet att bygga en avfart till Björkvik vid Gammelsta, belysningen vid Lästringe trafikplats och asfalteringen vid Klemmingsbergsbadet. Han förde även en intensiv debatt om EU-inträdet.
– Chefredaktören resonerade fram och tillbaka och prövade hit och dit. Och tillslut kom han fram till att jo, vi ska nog gå med, minns han.
Själv körde han på det tvärsäkra spåret.
– Men det är inte säkert att det tvärsäkra påverkar mer och att det går hem, reflekterar han. Vägande fram och tillbaka kan påverka människor mer än det tvärsäkra som jag ofta höll på med.
– På ledarsidorna ska man leda. Det är det som det hela går ut på. Att leda, resonerar han.
I Sydafrika var det Mandelas ord som visade vägen.
– Så kom han in. Den här imponerande mannen. Och så gjorde han så här, säger Claes och baddar sig i ena ögat med tygservetten som han haft i fickan.
Mandela höll sitt 100-dagarstal. Året var 1994 och presidenten ville fånga folksamlingens uppmärksamhet.
– Men det spelade ingen roll vad han gjorde. Han var som Gud.
Presidentens ord spreds i hemlandet och runt om i världen. I Norden träffade Claes andra ledande politiker. Flera återkommer i hans tionde bok.
– Det var mycket slit. Det tog lång tid, säger han om Norden sett inifrån som han skrev tillsammans med 20 andra skribenter.
Boken publicerades i april och 75-åringen håller stadigt i pennan. Han har återgått till att undersöka det Nordiska samarbetet och den "förbjudna elefanten i rummet”, det vill säga säkerhetspolitiken.
– Det känns viktigt att göra någonting. Ickegöra känns farligt för mig. Och det är inte fysiskt slitsamt att skriva, säger han.