[fakta nr="1"]
Katten Mini gör skäl för sitt namn. Liten och röd är han, nätt för sin ålder på ett halvår. Han nästlar sig in i kudden på Margaretas säng i rummet på Björntorps äldreboende, gör det bekvämt för sig.
Men han protesterar inte mot att bli lyft och placerad av matte Fia Nygren i hennes mormor Margaretas famn, finner sig och kommer snabbt till ro.
– Han läggar sig på hjärtsidan, han kanske känner hur det klappar. Det är nästan konstigt att han ligger här så snällt, säger Margareta.
– Han kanske känner ditt lugn och gör likadant. Du var ju alltid lugn med oss när vi var barn, säger Kristina Lundgren, Margaretas dotter och Fias mamma, som också är med på besöket.
Margareta Nygren är född och uppvuxen i Oxelösund. På frågan om vad som förde henne till Oxelösund ler hon lite finurligt.
– Kärlek, svarar hon sen.
Margareta älskade att dansa, "det var mitt liv", och sin Sune träffade hon ute på en dans.
– Pappa var från Öland från början. Han var sotare och blev senare sotarmästare här i Oxelösund, säger Kristina.
Margareta var hemmafru, och bytte dansen mot att bli en hejare på matlagning.
– Klimp och fläsk var din paradrätt, och det frågar vi efter än i dag, säger Kristina.
Första gången Mini fick följa med till Björntorp hade han bott hos Fia i några veckor.
– Jag frågade personalen om jag kunde få ta med honom, och det gick bra. "Går det bra att ta hit hund går det bra med katt", svarade de. Hemma är han rätt livlig, han och min andra katt Snuggles brukar kivas, men här blir han lugn och stilla.
– Han är så välkommen, vi skulle gärna ha honom här för jämnan, säger Margareta.
I hennes famn har Mini somnat, och vilar med huvudet mot hennes arm.
– Det är ju verkligen lugnande med ett djur i famnen, mjukt och varmt och gosigt. Att kela med ett djur kan fungera lika lugnande som en tablett, man mår liksom bra av det, säger Fia.
Vid ett besök kom personalen och frågade om Mini kunde komma ut och hälsa på de andra boende – och det kunde han såklart.
– Det var en del kattmänniskor därute som blev glada, säger Kristina.
Margareta tittar upp.
– Jag tror jag blir kattfarmare så alla får varsin, säger hon och skrattar.