Sven Erik Olsson har aldrig hoppat fallskärm.
– Och det kommer jag aldrig att göra, säger 80-åringen bestämt, och fortsätter:
– Jag är inte rädd för något, men när det kommer till fallskärm – där har gränsen gått.
Men han har tagit sig an det mesta.
– Jag har varit på botten, och där uppe i toppen, säger den erfarne journalisten och pekar upp mot himlen.
Han har flugit luftballong, åkt ubåt, fixat scoop i skogen och varit på plats när Sveriges första bob- och rådelbana byggdes. Journalisten hoppade även på flermannasläden och enmannakälken för att själv testa på den nya isbanan.
– Man ligger på en kälke och så styr man med fötterna i kurvorna, säger han och ansiktet spricker upp i ett stort leende.
– Du har ju fått medalj av kungen också, säger frugan som kommer in genom köksdörren och slår sig ner vid bordet.
– Jag har inte kommit så långt än, försäkrar maken.
Han sprudlar av berättarglädje.
Sven Erik gav sig in i det verkliga livet tidigt. När han var 16 år hoppade han av skolan och plockade upp penna och papper för att skriva om handboll, mord, motorer och natur. Oväntade möjligheter skulle även komma att dyka upp. Han var en av sju personer som fick hoppa i “en stor jäkla badtunna" för att sedan flyga genom ljudvallen 1967.
Flygklubben tyckte även att han skulle ta flygcertifikat. Och så blev det.
– Här ser jag lite medtagen ut efter flygningen, skrattar han och håller upp en svartvit bild.
Den unge journalisten på bilden hade precis flugit över Sörmlands skog och sjöar för att speja efter rök.
Ett annat jobbuppdrag slutade med att Friluftsfrämjandets styrelse frågade om han ville ta ledarrollen. Han nappade direkt och var sedan ordförande i 18 år.
– Nu är jag hedersordförande. Den första och enda.
80-åringen har suttit i 50 årsmöten i följd. När friluftsfrämjande fyllde 100 år 1992 fick han den högsta utmärkelsen: järnmedaljen.
– Den fick jag av kungen i stadshuset. Så det är inte så tokigt.
Samma år startade han eget och gick med i Företagarna Nyköping Oxelösund.
– Vad gör jag på fritiden? frågar han, och vänder sig till frugan.
Hon funderar en sekund.
– Du skriver protokoll.
Sven Erik nickar. Han har fortfarande fullt upp med att hålla ihop trådarna i Företagarnas styrelse.
– Jag jobbar ungefär 40 procent, säger han, och fortsätter:
– Det är tur att jag är pensionär. Det skulle inte gå annars.