Lars Wallin mår gott av att hjälpa. Det, och det faktum att han och hustrun Siv fått så många vänner under sina resor till Kenya, är skäl till att han återvänt, gång på gång.
– Det känns fint att kunna göra något för andra människor i nöd. Att ha tandvärk är bland den värsta smärta man kan uppleva, säger han.
2007 åkte han ut första gången, och Rotary bekostade resa och traktamente. Själva arbetet utförs ideellt.
– Sedan jag kom med i Rotary och fick höra talas om det här projektet kände jag att jag ville åka ut när jag blev pensionär, och så blev det. Men det här kan ha varit min sista resa, för jag är 74 år, och 75 år är åldersgränsen, säger Lars.
Verksamheten fungerar så att ett gäng läkare delar på ett hus i en by på den kenyanska landsbygden. På plats finns en lokal samordnare, farmaceut, sjuksköterskor, som alla tillsammans med läkaren eller tandläkaren utgör ett team. Varje team delar på ett fordon, där de har med sig allt de behöver för att sätta upp en tillfällig klinik.
– Ofta hyser vi in oss i kyrkor, och så åker man på måndagen till en viss by, på tisdagen till en annan och så vidare. Så byarna vet att det kommer en bil en viss dag.
Förutom att åka ut och sätta upp en tillfällig klinik, besöker teamet också skolor.
– Jag brukar tigga till mig några fotbollar av Intersport som jag delar ut vid de här skolbesöken. Då blir jag poppis! De flesta har kanske en egengjord boll av trasor eller liknande, säger Lars och visar en film på mobilen där han sparkar ut en boll, till barnens glädje.
Och även fast många får hjälp, är det svåraste med besöken de gånger man inte kan hjälpa fullt ut.
– I våra besök ingår mediciner och remiss om människor behöver det, men för många skulle ett besök på ett sjukhus vara för dyrt. Det är en tuff del av jobbet, att man inte kan göra mer, för det är basal sjukvård vi ägnar oss åt. Men det kommer ändå många till gagn, man får försöka tänka på det.