Som pojke hade Lennart Nederhed inga som helst planer på att bli polis. Han var intresserad av historia och tyckte om att läsa.
– Jag ville bli arkeolog eller bokhandlare på den tiden, säger han.
Men på 60-talet kunde föräldrarnas tycke gå före den egna önskan och så blev fallet för Lennart, som lyssnade på sin mor.
– Blir du polis finns det alltid arbete sa hon, mors ord gjorde att jag blev polis.
Omedveten om den fartfyllda framtid som väntade honom inom yrket, började Lennart Nederhed på polisutbildningen i Solna 1965. När hans mor gick bort i cancer två månader innan han skulle ta examen, kände han sig inte längre bunden vid löftet till henne. Trots det fullföljde han utbildningen och började därefter tjänstgöra vid ordningspolisen i Södertälje.
– Efter drygt ett års arbete sökte jag annat, men det blev inget så jag fortsatte som polis i Södertälje.
Där tjänstgjorde Lennart Nederhed i elva år, bland annat som spanare och utredare på bedrägeri- och narkotikaroteln. Men efter att ha smittats av Hepatit B av en misstänkt i samband med ett förhör, drabbades han av ljud- och ljuskänslighet och kände att han ville byta tjänst.
– Jag sökte till Säkerhetspolisen i Stockholm och fick då tjänsten. Jag började som spanare 1977.
Nu handlade arbetet om att spana och kartlägga utan att bli upptäckt. Han började på den så kallade "ryssroteln" där han fick lära sig om personer som var aktuella inom KGB och GRU, och deras beteendemönster.
– När objektet lämnar sin "plats" försöker man följa det och kartlägga dess kontakter utan att bli upptäckt, trots objektets försök att skaka av sig eventuella spanare.
När Lennart Nederhed tillträdde tjänsten pågick även en stor utredning för att förhindra en planerad kidnappning av dåvarande biträdande arbetsmarknadsminister Anna-Greta Leijon, som hade tagit beslut i den kontroversiella frågan om utvisningen av de tyskar som sprängde den västtyska ambassaden i april 1975.
– Mina kollegor förhindrade det och grep Kröscher som ledde gruppen som ville kidnappa Leijon, och jag arbetade med att kartlägga ett gäng som hade anknytning till dem.
Men Lennart, som har haft flera olika uppdrag, har varit med om mer än så. Han satt bland annat med i utredningen av spionen Stig Bergling 1979.
– Jag var med i husrannsakan i hans bostad, där vi hittade pass och en grundig satellit för mottagning av kodade ryska sändningar.
Lennart gick i pension 2010, men för att dela med sig av sina memoarer har han nu skrivit en bok med titeln "Polisen med filttofflorna". Där berättar han bland annat om sina 45 år som polis, men även om sitt privatliv, pensionärstillvaron i Nyköping, händelser där hans liv har stått på spel och världspolitiska skeenden.
– Jag hade ingen titel när jag började skriva, men när jag skrev om filttofflorna kom jag att tänka på boken "Flicka med pärlörhänge" och kände att där har jag en liknande titel.