Mimmi Sandberg kommer och möter SN ute på gårdsplanen vid villan Sparrehill i Vrena.
– Välkommen till mitt Villa Villekulla, säger hon med öppen famn och ett stort leende.
På verandan står en egensnickrad "Lilla gubben" som hon målat. Vid dörren på en spik hänger "Pippis skridskor".
– När maken och jag firade 15-årig bröllopsdag såg jag en annons för den här villan i tidningen. Vi åkte hit och jag trodde jag drömde när vi senare flyttade hit. Här kan Gurra gå ner och fiska och jag kan påta i trädgården. Vi blev dessutom goda vänner med den före detta husägarens barn, säger hon.
I 40 år arbetade hon på landstinget. Där började hon i slutet av 70-talet. I samma veva brann distriktssköterskemottagningen i Ludgo ner till grunden. Tillsammans med räddningstjänsten räddade hon alla journaler från branden och blev prisad av Direktionen.
– Jag upplevde att det var harmoni inom sjukvården när jag började där. Men klimatet blev allt tuffare, man skulle prestera mer och jag tyckte inte man hann se till människan, säger Mimmi och fortsätter.
– Jag är nog lik min farfar som var snäll och barnkär men samtidigt kunde höja rösten när någonting är fel, säger hon.
Mimmis farfar arbetade i unga år som ledamot i kommunalnämnden samt var ordförande i byggnadsnämnden. Själv har hon engagerat sig i partiet Vård för pengarna.
Efter uppsägningen från Landstinget gick Mimmi upp till Vrena friskola och frågade om de var behov av personal. De var de. Några år jobbade hon där innan hon blev erbjuden två fasta tjänster, en tjänst på förskolan och en tjänst som dagmamma, hon valde de sist nämnda.
På så sätt kunde hon kombinera två av de saker som ligger henne varmast om hjärtat. Barn- och barnbarn och att pyssla i hemmet.
Intresset kring barn har gått som en röd tråd genom hennes liv. Som 5-åring bodde hon med mamma, pappa och lillebror ovanför mathandeln i Aspa. Det bästa hon visste var att springa ner på gården och prata med barn och vuxna.
Hon minns ett tillfälle på badplatsen som tio-åring, när en flicka plötsligt försvann under ytan.
– Jag hoppade bara i och drog upp henne, berättar Mimmi.
Det som inte är självklart för alla tio-åringar, var självklart för Mimmi. När familjen hade sommarbarn var Mimmi själv bara fjorton år men tog mycket ansvar.
Som vuxen har hon och maken varit kontaktfamilj åt socialkontoret under flera år.
Hennes lediga tid tillbringar hon gärna med familjen.
– Barn, barnbarn och mamma bor i Gästrikland, vi reser till dem så ofta vi kan, säger Mimmi.
Hur 60-årsdagen kommer firas vet bara maken. Det blir en överraskning.
Katten Smurfen tittar nyfiket på när Mimmi och dagbarnet slänger sig upp på "Lilla gubben" för att leka.
– Kanske förändras åldern över generationerna. Jag tror till exempel inte att min svärmor skulle leka så här. När svärmor var 60 år bar hon ofta långkjol. Själv tror jag åldern bara är en siffra, säger Mimmi från leksakshästens rygg, och ler.