Familjen Linder sitter vid köksbordet när SN kommer på besök. På bordet står ett fotografi på Theres i brudklänning, bredvid lyser ett tänt ljus.
Mamma Gerd får en näsduk av maken Leif för att torka tårarna som rinner längs hennes kind.
Det har gått några veckor sedan de fick samtalet om att Theres hade drabbats av en hjärnblödning och låg i respirator.
Det var ofattbart.
– Men jag är glad att jag fick hålla hennes härliga hand och burra in mig i hennes röda hår, säger syster Ellinor.
Hon fortsätter:
– Hon blev bara 41 år. Men när jag tänker på det, känns det som hon blev så mycket äldre, hon hann med så mycket.
Theres älskade att vara ute på stan och pratade glatt med alla hon mötte.
– Ibland tror jag hon flydde från sina egna bekymmer, hon tankade energi genom människor och musiken, säger Ellinor.
Theres föddes med ryggmärgsbråck och hade det stundtals väldigt tufft. Hon drömde om att dansa med friska ben.
– Det värsta som kunde hända var att det blev punka på permobilen, så hon inte kunde komma ut på stan, säger Leif och ler när han berättar.
Över post och Facebook har familjen fått hundratals hälsningar.
”Så ledsamt du som alltid bjöd på en go kram och ett varmt leende när vi träffades. En solstråle mindre i Nyköping. Så tack gulliga du.”, skriver Iréne Hellström.
”Mitt f.d. lilla, lilla barntimmebarn, som kämpade så tappert. Alltid glad och positiv. Du är en fin ängel.”, skriver Ulla Medhage och Daniel.
– Det är inte riktigt greppbart hur många det är som uttrycker sig så fint om våran Tessan, säger Leif och tittar mot fotografiet.
På radion i köket spelas det dansbandmusik.
– Hon älskade dansbandsmusiken, när hon var yngre blev hon svensk mästare i rullstolsdans, berättar mamma Gerd. Hon älskade även att sjunga. Fick hon tag på en mikrofon, då sjöng hon, säger Gerd och ler.
Hon fortsätter:
– För två år sedan gifte hon sig med sitt livs kärlek Anders och då sjöng hon solo. De två var så bra för varandra, så fina.
– Några dagar innan hon gick bort, hade vi ”tjejdag”, Ellinor, Theres och jag, berättar Gerd. Då åkte vi ner till hamnen och åt glass. Vi hade inte setts bara vi tre sen i våras. Oftast träffades vi hela familjen. Men det var fint att vi hann ses. Var man än gick med henne, hälsade folk glatt och stannade för att prata.
Theres var också en flitig besökare i kyrkan. Under en gospelkonsert i Sankta Katarina kyrka efter hennes bortgång, tillägnades en särskild sång henne, skriver Åsa Ingårda och fortsätter:
”I år kommer P3 och SVT:s musikhjälpen ha temat ”Rätt att vara olika”. Theres tog sig runt i vår stad med permobil och var en tydlig röst för att vi tillsammans ska stå upp för rätten att vara olika”.
– Samma dag som hon gick bort, skrev Theres på Facebook: ”Jag vill ge en kram till alla som behöver det”. Det var så fint på något vis, som ett avsked och en sista omtanke, säger Ellinor.