Sofia Eriksson och hennes sambo Andreas hade bara varit vid Ryssbergsbacken en gång när han fick syn på en annons i SN. Friluftsfrämjandet, som driver skidanläggningen, påannonserade starten av en ny utbildning för liftvärdar. Sofia och Andreas anslöt.
– När vi kom hit tyckte jag inte att det var så mycket go här – i varken cafét eller backen, säger Sofia.
Hon ville få saker att hända och startade en Facebook-sida för backen. Sedan växte engagemanget snabbt. Nu – fem år senare – ser Sofia till att snöläggning, pistläggning, lift, skidskola och kiosk fungerar. Under den senaste säsongen var hon i backen alla dagar som anläggningen hölls öppen. Och många av nätterna övernattade hon, Andreas och barnen på madrasser i friluftsgårdens omklädningsrum.
– Ja, ger vi oss in i något så gör vi det helhjärtat, säger hon och skrattar.
Sofia vill inte ta åt sig hela äran. Under intervjun lyfter hon fram många andra som engagerar sig i backen, men framför allt den egna familjen – sambon och de fem sönerna
– Barnen - den äldste fyller 15 år i sommar, den yngste är 2 år - är alltid med oss här ute. De cyklar, åker pulka, gräver, snickrar, kör parkour i skogen... Jag skulle inte kunna lägga så mycket tid som jag gör här om inte familjen vore lika intresserad. Jag fortsätter så länge ungarna tycker att det är okej.
Nu, när skidsäsongen är över, har Sofia en lugn period. Men den är kort. Snart drar arbetet i gång med att skapa goda förutsättningar inför nästa säsong.
– Vi ska bland annat byta gummi i bergsstationen och utföra service på medbringare, fyrhjuling och pistmaskin, säger hon och det hörs att hon vet vad hon talar om.
Sofia har planer för Ryssbergsbackens framtid. Hon vill göra den högre och utöka barnområdet. Hon vill att anläggningen ska få en andra lift, nya snökanoner och nyare vatten- och elsystem. Men är det realistiskt?
– Javisst! Allt är möjligt - på lite längre sikt. Men vi behöver ta in synpunkter från alla som är engagerade - så att de vill stanna kvar och hjälpa till.
Känns det någon gång motigt att engagera dig?
– Jo, när jag sovit för lite, säger Sofia.
Hon får ingen ekonomisk ersättning för sitt engagemang.
– Nej, men vi får så mycket annat. Vi får säsongskort, utbildning via Friluftsfrämjandet och möjlighet att låna skidutrustning. Och så får vi träffa underbara människor här, bland annat alla ungdomar som växt upp och stannat kvar för att hjälpa till. Vi får se småknattarnas glädje när de tar sig ner för backen! Och jag personligen får faktiskt lite vuxentid här.
Sofia är hemma med barnen på heltid.
– Vi har valt att ha det så. Vi lever på bara en inkomst. Det gör förstås att stipendiet på 10000 kronor är extra välkommet. Det gör att vi kan unna oss något extra och vi lägger det i årets semesterkassa.