– När jag började på kirurgmottagningen jobbade jag mest med cancerpatienter som kontaktsjuksköterska. Jag har haft många patienter som gått bort i tidig ålder och de hann inte med mycket mer i livet än så, säger Solveig Larsson.
Solveig Larsson, 64 år, är född och uppväxt i Nyköping. Hon läste ekonomiprogrammet på gymnasiet men hade alltid varit intresserad av sjukvården.
– Vård- och omsorgsprogrammet fanns inte då och därför valde jag att läsa ekonomi. Men lite senare läste jag en vuxenutbildning till undersköterska, säger hon.
År 1975 gifte hon sig med Owe Larsson och de fick sitt första barn samma år. Nummer två och tre kom 1979 respektive 1983. Owe Larsson gick bort tidigt redan vid 51 års ålder.
Solveig började yrkeskarriären som undersköterska men vidareutbildade sig sedan till sjuksköterska i Eskilstuna och därefter till intensivvårdssjuksköterska (IVA-sköterska) i Linköping.
Som IVA-sköterska jobbade hon i tio år innan hon gick vidare till onkologkliniken, där hon jobbade i sju år.
Under sin tid som IVA-sköterska jobbade hon med svårt sjuka och det som var extra tufft var oroliga anhöriga, minns hon.
– Vi försökte vara så tydliga som möjligt och förklara att patienten inte kommer att överleva, men så uppfattade inte de anhöriga det, och samtidigt ville man aldrig ta bort hoppet för någon, säger hon.
De senaste fem åren har Solveig jobbat på kirurgmottagningen på Nyköpings lasarett.
Men nu lämnar hon alltså sjukvården, efter 37 år inom landstinget. Att gå i förtida pension var dock inte något helt enkelt beslut. Solveig gillar sitt jobb och beslutet att jobba inom sjukvården var mycket medvetet, det var det hon ville göra.
– Jag trivdes jättebra med mitt jobb och det var svårt att gå i förtidspension, men man behöver lite ork kvar efter arbetslivet, säger hon.
Solveig och hennes nuvarande sambo Jerry Fritzell bor i en ganska stor villa med stor trädgård i Tystberga. Till sommaren har de planerat att åka runt i Sverige med husvagn och ta dagen som den kommer.
– Vi laddar för livet nu, jag har börjat sjunga i kör och träna. Trädgården, min mamma och våra barnbarn kommer också att ta en hel del av mitt liv nu, säger hon glatt.
Men helt lämnar hon ändå inte sjukvården. Hon vill fortsätta att vara timanställd på Nyköpings lasarett och jobba lite då och då när det behövs.