Thomas Jakobsson har haft med sig poesin sedan tonåren, kärleken till språket längre tillbaka i tiden än så. Att ha en känd diktare i släkten, självaste Pälle Näver som var Thomas gammelmormors syssling, kan också ha gjort sitt.
– Morsan brukar säga att jag fått det från honom, han skrev en massa underfundigheter och dikter, säger Thomas Jakobsson.
Skrivandet har alltid varit ett sätt för honom att bearbeta sig själv och sina tungsintheter, men för den sakens skull är Thomas Jakobssons poesi inte dyster. Tvärtom – poeten själv är noga med att bara använda sig av så kallade uppåtpuffar, som han själv kallar det, alltså ord med positiv laddning.
– Känner jag mig låg försöker jag vända på det och skriva något positivt. Då mår jag bättre, säger Thomas Jakobsson.
– Jag gillar inte tunga dikter. Jag menar inte att dikter ska vara lättsamma, men jag vill ha dem positiva.
Det aktiva skrivandet har kommit och gått genom åren när barn och livet i största allmänhet krävt sin tid och energi. Men för tre-fyra år sedan började Thomas Jakobsson skriva mer regelbundet och i dag har han hunnit sammanställa sina dikter och foton till tre böcker.
Thomas Jakobsson jobbar inom hemtjänsten och emellanåt har han med sig någon av sina böcker till jobbet.
– Jag har frågat chefer om det är okej att jag läser upp dikter. De flesta äldre älskar det faktiskt, det är som att trycka på en knapp och sedan börjar vårdtagarna själva läsa upp en dikt på 5-6 verser. De kan vara dementa men så minns de en dikt från lång tid tillbaka. Det är otroligt roligt, säger han.
En fjärde bok är på väg och samtliga diktsamlingar har poeten gett ut själv. Det lilla överskott som Thomas Jakobsson får donerar han till förmån för de som lider av psykisk ohälsa, precis som det står på första bokens omslag: "Dikter och bilder från livet till förmån och ekonomiskt stöd till de som lider av psykisk ohälsa, som behöver hjälp i sin strävan att få må bättre."
– Nu har det inte blivit så mycket i överskott, jag har sålt kanske 20-30 böcker och 20 almanackor, men mitt mål är att hjälpa de som har det tufft. Det är samma sak i mitt jobb. Jag är en sådan person, jag älskar människor, säger han.
På senare tid har Thomas Jakobsson börjat läsa upp sina alster för alla som lyssna. Nyligen stod han på Strömmentorgets scen i Gnesta en helg och hos Trädgårdsföreningen i Göteborg har han även spatserat runt och frågat människor om han får bjuda på en dikt.
– Ibland undrar folk om det finns någon hake, men alla blir glada när de får lyssna på lite poesi, säger Thomas Jakobsson.
I framtiden hoppas han kunna åka runt hos företag och på event och läsa upp sin poesi, men innan dess ska han hinna presentera sig för olika bokförlag. Med ett riktigt bokförlag i ryggen hoppas Thomas Jakobsson nämligen kunna hjälpa fler människor med ett större ekonomiskt stöd än det han har möjlighet att skänka i dag.
– Mitt mål är inte att bli berömd för min egen skull, utan jag vill göra det här för jag tycker det är en bra grej, avslutar han.