Inte en trafikbot på 62 år. Det är nog inte alla som kan skriva under på den bedriften. Torsten Kjellström från Nyköping blev själv lite osäker när han hade lovat vännerna en runda öl när 60-årsgränsen för prickfriheten var nådd. Han hörde av sig till polisen för att be dem kontrollera. Torsten visste nämligen med sig att han blivit stannad på 50-talet på grund av avsaknad av ljuddämpare.
– Men det fanns inget på det, så det var prickfritt, berättar han.
Han medger dock att han kört för fort någon gång då och då. Torsten berättar även om en episod som la grunden till hans säkerhetstänk på vägarna. Det var under tiden som åkardräng i ungdomen då han råkade köra in i en kollegas bil bakifrån vid halt väglag.
– Efter det har jag alltid tänkt på att hålla avstånd, hellre för långt än för kort. Sedan har jag nog haft en del tur också, berättar han.
Torsten växte upp på en bondgård i Kvistberga i Nyköping som yngst av fjorton syskon. Uppväxten beskriver han som tuff där han fick ansvara för bland annat korna på gården redan som barn. Motorcykelkörkort tog han redan 1955, vanligt körkort två år senare. Han har även körkort för lastbil. Men just motorcykeln och en särskild incident med den har kanske kommit att få störst betydelse i livet. Som 18-åring skjutsade Torsten sin dåvarande flickvän Barbro på sin MC. En bil körde in i dem bakifrån och de båda flög av. Barbro bröt armen, Torsten stukade foten. Bilisten tog på sig allt ansvar, så Torsten slapp undan prick. Men Barbro fick han inte träffa mer.
– Det var pappan som sa ifrån, hon var bara 16 år, berättar Torsten.
Men kärlekshistorian skulle komma att ta en ny vändning långt senare. Under tiden jobbade Torsten bland annat som åkardräng och kranbilsförare i Nyköping och gifte sig och fick barn. Till slut tröttnade han på jobbet och pluggade allmän linje på Nyköpings folkhögskola i tre år.
– Det var den bästa tiden i mitt liv, berättar Torsten.
Sedan följde en lång karriär inom kriminalvården. Och det var också där kärlekshistorian med Barbro tog fart igen. 1994 låg Torsten i skilsmässa och råkade av en slump träffa en kollega som var släkt med Barbro. Det visade sig att hon också var skild. Kort beskrivet lyckades de få kontakt igen och mycket var sig likt trots att det gått 38 år sedan de setts.
– Det var som om åren aldrig funnits, berättar Torsten.
Nu lever de tillsammans utanför Uppsala. De åker inte motorcykel tillsammans även om Torsten ägt ett antal genom åren. 60 stycken för att vara exakt. Men nu är den senaste såld. Han vet inte om han ska lägga MC-hjälmen på hyllan helt.
– Vi får se, men bil kör jag nästan varje dag, säger Torsten.