När Sofia hämtar sina barn från skola och dagis, är hon glad att hon möts som Sofia föräldern, och inte Sofia, politikern.
– Det är viktigt att få vara en person också.
Och personen Sofia beskriver sig själv som öppen, frispråkig och positiv. Hon älskar att umgås med familj och vänner, att laga mat och framför allt baka.
– Den här bakade jag till min son, säger hon och bläddrar fram en bild på mobilen.
Tårtan hon bakat ser ut som en handbollsplan. Sofia gör egen sockerpasta som hon dekorerar tårtorna med, insisterar på att det är enkelt, men om du liksom undertecknad bara har en enda kaka på repertoaren (kladdkaka) förstår jag om du tvivlar.
När hon växte upp var Sofia inte särskilt förtjust i skolan.
– Jag har dyslexi, och jag tyckte det var svårt, alltid lite uppförsbacke.
Kanske är det därför just skolfrågor är viktiga för henne.
– Jag hade en relativt lindrig form av dyslexi, och har lärt mig olika knep som gör läsningen lättare. Men det tar längre tid för mig att läsa handlingar, och det är frustrerande att alltid behöva be någon korrläsa, för jag stavar som en kratta. De här knepen jag har för läsningen är sådant jag lärt mig på senare tid, och jag tror mycket hade varit vunnet om jag lärt mig det tidigare.
Politik var inte något Sofia fick med sig hemifrån. Intresset väcktes när hon gick med i ungdomsfullmäktige i Nyköping. Hon fick mersmak och ville sedan in i kommunfullmäktige. Efter någon månads medlemsskap i Ung vänster under högstadiet ("jag insåg snabbt att det inte var något för mig, haha!") hade hon hittat hem hos Liberalerna. Som 19-åring fick hon en plats på deras kommunlista – men långt ner.
– Det var först valet 2014 jag kom med i kommunfullmäktige.
Åren däremellan fick hon barn, pluggade till säljare och jobbade heltid. 2009 satsade hon med full kraft på en karriär inom dåvarande Folkpartiet.
– Då startade jag och Ebba Wistedt Liberalernas ungdomsförbund i Nyköping och Sörmland.
Att bli 30 år känns både läskigt och skönt, tycker hon.
– Jag var lite nervös i våras, men nu känns det bra. Inom politiken finns det en känsla av att är man 20-nånting, då är man nästan ett barn. Jag tror man blir mer tagen på allvar över 30-strecket.
Sofia har varit förskonad från nättroll, men just att bli tagen på allvar är något hon stundvis kämpat för.
– På ett sätt är det en fördel, för jag tänker att "jag ska fasen visa dem" och anstränger mig extra hårt. Jag tror att för en man på 50 plus räcker det med två tredjedelar av den kunskap jag har för att bli tagen på allvar. Det händer att jag får en klapp på huvudet. Jag har också fått höra saker som att "du som är mamma, tänk på dina ungar, lägg tiden på dem i stället", men mina barn har både en fantastisk pappa och en fantastisk extrapappa, och jag tror också det gör dem gott att se mig lycklig över mitt arbete.
Extrapappan, det är Thomas Böhlmark, som är politisk tjänsteman åt Moderaterna i riksdagen. Och där hemma blir det ofta diskussioner kring middagsbordet.
– Som politiker tycker jag det är viktigt att man skiljer på politiken och personen som står i talarstolen, man måste kunna vara en kollega efteråt. God ton, liksom. Och det är viktigt här hemma också. Det finns många områden där vi tycker olika, och vi diskuterar mycket, men vi har samma värderingar vad gäller hur vi uppfostrar barnen och annat viktigt. Ofta kommer man till en punkt där vi inte är sams, och då måste det kunna vara så, att man helt enkelt landar i att man tycker olika.