Året var 2003 när de fick förfrågan om att driva golfbanan på Åda. Paret, som då bodde i Stockholm, hade varit på besök i Trosa ett par gånger och lockades av naturen och lugnet.
– Vi hade vänner som hade ett torp här som vi hade besökt. Vi trivdes, säger Anders Scharp.
Tre år senare skulle de få förfrågan om att driva Stadshotellet, fastigheten som nästan alla i Trosa känner till. Det var en spännande utmaning som de nästan tackade ja till omedelbart.
– Vill man jobba med mat och dryck här så finns det inget mer spännande än Stadshotellet. Vi sa ja på en gång, vi var galna redan då!
I tre år drev paret både golfklubben och Stadshotellet, för att sedan bara koncentrera sig på Stadshotellet. Dottern Linnéa, som då var i tioårsåldern, trivdes bra i det lilla samhället och Anders och Agneta njöt av naturen och dess möjligheter.
– Jag tycker att Trosa är fantastiskt. Jag kan ta min kajak, lyfta från trädgården och paddla ut. Det finns också gott om stråk för hundarna, säger Anders Scharp.
Paret jobbade intensivt i flera år och gjorde sitt yttersta för att utveckla hotellet. Men med åren tog livet en annan riktning. Linnéa växte upp och flyttade och Anders och Agneta började känna att det var dags för ett nytt ett äventyr. I dag, efter tolv år på Stadshotellet, har paret bestämt sig för att det är dags. Vid årsskiftet lämnade de över driften av hotellet och i januari beger de sig av till Italien.
– Var sak har sin tid. Vi är klara med Trosa för nu, säger Anders Scharp.
Planen är att köpa ett hus i regionen Abruzzo i centrala Italien, där Europas sydligaste glaciär finns. Varken Anders eller Agneta har varit där tidigare, men bägge lockas av det oupptäckta och ser fram emot bergsvandring och skidåkning. Ledigheten varar dock inte längre än ett år, då måste de börja jobba igen. Vad det blir för jobb, är inget de har bestämt ännu.
– Vi föll för att det finns en glaciär så långt söderut. Det känns bra att bara åka utan att ha någon agenda, men vi kommer att ha Stockholm som bas.
Men trots att Anders Scharp ser fram emot resan känner han också att det är jobbigt att lämna Trosa och Stadshotellet, som han så länge hållit kärt.
– Man träffar personal som gråter och vi gråter. Alla separationer är halvsvåra när man har haft ett förhållande i flera år, som vi har haft till Trosa och hotellet.