Helena Dahlström går med bestämda steg, klackarna på hennes älskade skor smattrar i stackato. Rifs, rafs, tjoff, så har hon klippt en hög med informationsblad som volontärerna ska dela ut.
– Kan någon ta det här, ropar hon ut i korridoren och viftar med pappershögen innan någon befriar henne från den.
– Det är så oerhört mycket nu, säger hon, sätter sig, och synar de där skorna hon tycker så mycket om, dammar av ett osynligt korn.
Att samla på skor är egentligen den enda fritidsaktivitet hon hinner med. På nätterna jobbar hon som undersköterska inom hemtjänsten, resten av tiden är hon politiker för Vänsterpartiet, med roller inom bland annat kommun, landsting och distriktsstyrelse, och nu, dessutom ordförande i Pride.
– Jag har vänner som sa "såklart du inte kunde låta bli att vara med i Pride, du som redan är superupptagen", men jag kan bara inte tacka nej. Jag är helt enkelt en väldigt engagerad person, blir alltid involverad, och gör alltid allting till 100 procent. Och för mig är det väldigt naturligt att man inte dömer människor utifrån vare sig religion, sexualitet eller etnicitet eller vad det kan vara, det sitter liksom i mig sedan uppväxten. Det var så vi blev uppfostrade. När Kalle Pettersson, som är initiativtagare, frågade mig, var det självklart att tacka ja. Han är dessutom en av mina bästa vänner.
Hon har haft eget eventföretag, hållit i stora projekt som konferens och kongresser.
– Efter ett stort projekt är det alltid en tomhet, en separationsångest. Men då kommer jag ha den ekonomiska redovisningen att sätta tänderna i. Sedan vill vi fortsätta, redan i september vill vi börja planera för nästa år.
Nyköping är lite sena på bollen med Pride, tycker Helena, men hon hoppas att det kommer bli en lika självklar del av Nyköpingssommaren som Festdagarna i framtiden.
– Flera andra städer i Sörmland har redan hunnit fira Pride. Då får man komma ihåg att Nyköping är residensstad. Det är viktigt rent symbolmässigt. Och först var väl tanken att vi kör på en dag med parad och så, men sedan kände vi att, nej, nu när vi gör det här är det lika bra att vi gör det ordentligt, tar i från tårna och klämmer i med en tvådagarsfestival. Man måste våga satsa lite för att vinna, och vi vill göra ett rejält avtryck, ingen i stan ska missa att det pågår Pride, det ska vara som Festdagarna, säger hon.
Varför är Pride viktigt?
– Jag fick höra när jag blivit ordförande, att "jaha, har du blivit flata?", och den synen säger väl allt tycker jag. Drömmen hade väl varit att samhället var så pass upplyst att det inte behövdes, men så länge det finns motsättningar så måste man fortsätta kämpa. Därför är det inte bara är en festlig parad, det är föreläsningar, upplysning, utbildning, för jag vill inte vända mig bara till de redan frälsta. Om man kan få de som tycker att det är lite konstigt med Pride att bli nyfikna och komma och titta och lyssna och lära sig, då är jag nöjd.