Att fylla 80 känns inte klokt tycker han.
– Nej, det är svårt att fatta. Jag känner mig inte som det.
Han funderar lite innan han fortsätter.
– Vilka vindlingar livet har, det är verkligen märkligt...
Wiking är född i Bromma, till föräldrar som drev en verksamhet inom hälsokostbranschen.
– De var tidigt ute med det och hade råkostrestaurang och Reformboden. Men till mig blev det inte tillräckligt mycket tid över, och en flicka, som var diskplockerska, tog med mig hem till hennes mamma.
Där fick Wiking bli en del av en syskonskara på sex syskon.
– Senare ordnade mamma Elin så jag fick komma ut på landet, till Vadstena, till ett äldre par som drev en bondgård.
Men tiden där blev inte rolig, och det slutade med att Wiking fick komma tillbaka till sin mamma Elin.
– Och där blev jag kvar och det var väl för väl. Men en bra sak förde tiden på bondgården med sig, och det var ett intresse för natur och skog och mark, säger Wiking och fortsätter:
– Som 14-15-åring blev jag inspirerad av mina bröder som båda var fotointresserade, och fick sommarjobb på en bildbyrå där jag lärde mig grunderna.
Men en studie- och yrkesvägledare klev in med ett barskt "fotograf, det går det tolv på dussinet, ska du inte bli något annat?" varpå idén om att följa naturintresset slog rot. Det slutade med att Wiking utbildade sig till skogsmästare.
– Under utbildningen gjorde jag praktik vid ett skogsbruk ute vid Drottningholm, och bodde i en liten koja i skogen. Mamma Elin skalade potatis åt mig och skickade med, och pappa tyckte hon skämde bort mig. Men det var väldigt enkla förhållanden där ute i kojan.
Men intresset för foto, och även för skrivande, fanns alltjämnt. Wiking har under sitt yrkesliv varvat arbetet i skogen med tider som redaktör på tidsskriften Skogsägaren, och som chefredaktör på VVS-tidningen i Stockholm. Han har också utbildat sig på IHR, Institutet för högre reklam och kommunikationsutbildning.
– Och jag har också utbildat mig och arbetat som lärare inom skogsbruk. När jag började inom yrket använde vi handsåg, men de elever jag lärde upp använde motorsåg. Tiderna förändras snabbt.
Livet har tagit honom runt om i Sverige – Värnamo, Uppsala, Linköping, för att nämnda några städer. Till Bettna gick flyttlasset för 15 år sedan.
– Där bodde min goda vän, som jag känt sedan en ungdomskurs i skogsbruk, så det kändes fint att flytta nära honom, säger han.
Vad tänker du om framtiden?
– Jag har en evig dröm om världsfred, demokrati och rättvisa och kärlek, jämlikhet och respekt människor emellan. Och som skogsman önskar jag också ett ansvarstagande för en hållbar miljö, för vår egen skull, våra barn och barnbarn.