När handlaren Yousaf Sahi öppnade en mataffär i Frösäng på luciadagen för tre år sedan var det ett naturligt led i hans entreprenörsanda. Han flyttade till Oxelösund för snart trettio år sedan. Han kom hit som flykting från Pakistan, tillsammans med sin bror. Han sökte massor av jobb, men fick inget, så till slut åkte han till Stockholm där brodern kunde hjälpa till att ordna ett jobb som städare. Ganska snart blev han platschef och han stannade ett år, men längtade tillbaka till Oxelösund.
Kiosken vid flyktingförläggningen där han hade bott under sin första tid i Sverige höll på att läggas ned, och tillsammans med sin bror tog han över den. Bröderna Sahi, och Sahi livs, blev snabbt kända i Oxelösund. På Mastvägen, Esplanaden och i det gamla polishuset har de öppnat både affär och restaurang genom åren.
När butikslokalen i Frösäng blev ledig fick Yousaf möjlighet att öppna en ny mataffär i lägenhetsområdet strax utanför Oxelösunds centrum.
– Jag försöker att tända ljus där de har släckts och det var dags att börja ett nytt äventyr.
Vid det lilla torget finns pizzeria, lunchrestaurang, frisör och loppis, men Yousaf tyckte att det såg lite tomt och grått ut och tänkte att man kunde göra något trevligt med ytan på sommaren.
Han hörde sig för med folk och flera ville vara med. Första året hade de en liten scen, med livemusik varje onsdag. De grillade korv, ordnade lotteri, och hade tur med vädret. I somras gjorde de om fjolårets succé.
– Jag har gjort många småsaker, men det här har gett mer än allt annat. Det var så fint att se all tacksamhet från gamlingarna. Att se den glädjen, det är obeskrivligt. Många grät och tackade. Många har bott här i 30 år men ingen har gjort något sådant här tidigare.
Det är alltid hans far och farfar som har varit hans förebilder. Mamman dog när han var liten, men pappa och farfar var alltid engagerade och berättade små myter om hur man ska vara, att inte svära eller ljuga. Att vara ärlig, trevlig och pålitlig. Nu försöker han vara samma förebild till sina barn, vars studieframgångar han är väldigt stolt över.
– Far dog fyra år sedan. Det är fortfarande en stor sorg att tänka på honom, men det känns som att han är med och fortfarande stödjer mig.
Stödet från familjen har varit viktigt. Som nyanländ har det inte alltid varit lätt att ta sig fram. Den första tidens studier på folkhögskolan, där alla i klassen var svenskar, minns han med blandade känslor.
– Ingen pratade med mig på flera månader, men i slutändan öppnade de sig och alla pratade med mig. Jag har ett tålamod. Med kärlek har jag vunnit väldigt mycket. Det har lyckats.
Jag försöker vara en rättvis person.
– Alla kan försöka och kämpa. Det tar mycket kraft och arbete för att nå framgång. Men det finns ingen bättre värld än den man skapar själv.
Hemma i villakvarteret i Sunda finns minnena kvar från den första tiden som nyanländ flykting.
– Jag har lyckats med min resa genom svenskt samhälle. Men jag har sparat örngott och filt från flyktingförläggningen. De är slitna, men finns kvar. Jag ska inte glömma bort vem jag var.
De glada minnena från uppväxten i den pakistanska byn på gränsen till Indien bär han alltid med sig. Redan som trettonåring fick han sin första utmärkelse, som den trevligaste pojken i byn på 700 personer. Det finns inte många likheter med de två orterna, men en nämnare är gemensam - Yousafs varma inställning till sina medmänniskor. I morgon kväll tar han emot sitt eldsjälspris, tillsammans med övriga stipendiater inom kultur och idrott (se SN 18/11). På lördag firar butiken treårsjubileum med julsånger och fika. I år finns det anledning att fira av flera anledningar.
– Jag är så tacksam för priset och för stödet. Jag fortsätter att göra så gott jag kan, jag försöker göra det jag kan. Man mår själv bra och sover gott när man har hjälpt någon.