Vivianne Edorson, nyss fyllda 75 år, vann stick-SM redan på 80-talet, med sina läckra tröjor. Då levererade hon mönster till veckotidningar och garnfirmor vid sidan om laboratoriearbetet på Studsvik. Nu ställer hon ut sin garnkonst både i och utanför Sörmland.
Stickningen löper som en röd tråd genom hennes liv. Gammelmormor vävde, mormor och morfar var skräddare, och mamman var allkonstnär.
Hon föddes krigsvintern 1940. Sina första år bodde hon i Kinna och Tranås men som 8-åring flyttade familjen till Nyköping. I småskolan fick hon visserligen underkänt i slöjd när de skulle sticka sockor i småskolan. Men sedan dess har hon gjort flera avtryck i textilsverige.
Resan från en omöjlig sockhäl, till tröjmönster och skulpturer gick via USA. 1962 steg hon på M/S Kungsholm till Amerika. Efter åtta dygn till sjöss var hon framme i New York och kunde ta sig vidare till släktingar i Chicago där hon blev kvar i nästan tre år. På bussen till och från jobbet på ett läkemedelslabb hade hon alltid en stickning med sig och fick flera amerikanska vänner på köpet.
– Det var starten på labbanan, säger Vivianne som senare arbetade på kärnteknikföretaget Studsvik i 30 år.
Med massvis av stickade tröjor, halsdukar, hattar, mössor och grytlappar och flera vinster för sina designmönster och modeller bytte hon stickspår till skulpturstickning 2004. Några av hennes allra första verk, två omsorgsfullt utformade lampor, ställdes ut på Liljevalchs vårsalong. Några år senare fick hon ytterligare tre alster antagna på samma salong.
– Sedan dess har det bara rullat på.
Stickade möbler i alla dess färger hör till hennes skapelser. Genom åren har hon formgivit både bord, stolar, lampskärmar och gungstolar. En cerise fåtölj tog ett år att sticka och till en lampskärm med dubbla volanger gick det åt 135 000 maskor.
De stickade formationerna har synts på utställningar från Malmö i söder till Sundsvall i norr och i våras var hon ännu en gång på Liljevalchs i Stockholm. 2012 fick hon Oxelösunds kulturstipendium och gjorde sin första separatutställning i sin hemstad samma år.
– Den blev jättepoppis bland både publiken och pressen. Det kändes bra.
I fjol blev hon antagen till Nordisk salong med en skulpturstickad snurr- och gungstol med sju småstolar i band.
Just nu ställer hon ut skulpturer som Anemon5an och Familjen Gullborre på Sörmlandssalongen i Eskilstuna och på Decembersalongen i Katrineholm.
– Jag har kört med havet som tema länge med maneter, havsanemoner och sjöborrar, säger Vivianne, vars nästa projekt är en hel gata av fantasifulla hus.
Ett nytt kvarter håller på att ta form.