1926 flyttade familjen Österwall in i Nordiska Kompaniets representationsvilla i Nyköping.
Olle Sandell berättar i dag om hans mormors och morfars liv i huset, vilket de lämnade 1941.
Min morfar, Carl August Österwall, föddes 1866 I Eskilstuna. Fadern, Anders, var stockmakare vid Gevärsfaktoriet. Några år kring 1870 vistades familjen i S:t Petersburg i Ryssland, där Anders försörjde sig som snickare, Efter moderns död 1887 reste Carl Augusts far och bröder i omgångar till Amerika. Carl August var sist ut, 1890. I det nya landet väcktes tydligen hans intresse för schack och han skaffade sig många schackvänner. Efter hemkomsten spelade han på distans med flera amerikanska kontakter, men även med spelare från andra länder. Den korrespondensen resulterade i en rätt stor samling av främst amerikanska frimärken. 1915 var han en av initiativtagarna och grundarna av NASK, Nyköpings allmänna schackklubb.
Bortsett från en broder, som stannade i Amerika för gott, återvände Amerikafararna till Sverige. Carl August bosatte sig 1895 i Kungsholmens församling i Stockholm. Han var utbildad snickare men speciellt intresserad av bildhuggeri och arbetade bland annat med den berömde skulptören Christian Eriksson. Enligt uppgift från dottern Birgit deltog han med Christian Eriksson i arbeten på Kungliga Slottet i Stockholm och i Kristine kyrka i Falun.
Det dröjde inte länge förrän han träffade en ung norrländska, Nanny Hortlund, min mormor. Nanny var urmakardotter, född 1874 i Hortlax och uppvuxen i Piteå. 1897 flyttade Carl August och Nanny till Kristiania (Oslo) där de vigdes i Vår Frälses kirke samma år. 1898 föddes en dotter Elsa, min mor. 1899 flyttade familjen tillbaka till Sverige och Maria församling i Stockholm.
Som bildhuggare utförde man mest tillfälliga uppdrag och med en familj att försörja behövde Carl August en tryggare anställning. Genom kontakter vid NK:s varuhus fick han en plats som möbelsnickare vid Nordiska Kompaniets möbelfabrik i Nyköping, Han var ju trots allt utbildad möbelsnickare.
1906 anlände familjen till Nyköping och bosatte sig i Alla Helgonas församling, med adress Skeppsbrovägen 2. Här föddes 1907 sonen Arvid, som redan vid sju års ålder blev omskriven då han halkade i Nyköpingsån vid Mejeribron och drogs upp vid Fiskbron – svårt medtagen men utan yttre skador! 1911 föddes Arne och 1913 Birgit.
1926 flyttade Carl August med familj, utom Elsa som lämnat föräldrahemmet, in i Nordiska Kompaniets representationsvilla, Ferdinand Bobergs fantasieggande skapelse, som ligger nere vid ån mitt emot slottet med adress Behmbrogatan 3. Morfar och mormor blev nu värdpar för villan och övertog därmed ansvaret för alla aktiviteter som bedrevs där av ett antal företagsklubbar ingående i NK:s föreningsverksamhet.
Villans interiör har inte förändrats mycket sedan 1940-talet då jag ofta bodde där på skolloven. Mormor och morfar hade sin privata våning en trappa upp.
När jag 2011 fick möjlighet att vandra igenom villan tyckte jag allt var sig tämligen likt. Den magnifika stora salen var sig lik. men det moderniserade köket föreföll mindre – som barn uppfattade jag det som jättestort. Dessutom minns jag att aktivitetsrummen i norra delen av villan var mörka och dystra. När rummen stod tomma tyckte jag att det nästan var lite kusligt att gå in där. Vid min rundvandring var tyvärr inte övervåningen tillgänglig.
Nästan varje kväll var något av villans rum bokat av möbelfabrikens olika personalklubbar. Ett av rummen var inrett som bibliotek och ett annat användes som musikrum. I allmänhet var aktiviteterna stillsamma med undantag av personalorkesterns repetitioner. Då dånade det i hela huset, särskilt när man höll till i stora salen. Ibland flyttade orkestern ut i stora hallen för att utnyttja akustiken.
Morrmors dag, som jag minns den, var att först tända den jättestora vedspisen. Därefter gick hon runt och tände kakelugnarna i de olika rummen. Sedan skulle hon handla och förbereda mat och dryck för kvällens gäster. Många ville ha tillgång till varm mat
Den stora utmaningen var alla fester som anordnades i villan. Det var populärt att hyra lokalen för olika högstidsdagar. Då var det stressigt för mormor. Hon stod själv för matlagningen men hade inhyrd serveringspersonal till hjälp. Det finns en gång mellan entrén och stora salen där man placerade en disk för försäljning av dryck och godsaker. När den som skötte försäljningen lämnade sin plats av en eller annan anledning, brukade mormor säga till mig att vakta disken – förmodligen mera för att ha koll på mig än av verkligt behov.
Morfar hade många fritidsintressen: trädgårdsodling, schack, filateli och körsång. Han hade en liten kolonilott åt Sunlight-hållet där han odlade grönsaker och bär – massor av hallon. Hur han utöver dessa intressen hade tid att tillverka väggursfodral, spegelramar, golvlampor, lampetter, blomsterbord, bokskåp, servettringar med mera, ofta med utsökta bildhuggeriarbeten, som fordrar stor koncentration, har jag svårt att förstå. Tyvärr avled han redan 1936 i lungödem, 70 år gammal.
Självklart utnyttjade man NK-villans lokaler för egna familjens olika högstidsdagar. Barnens bröllop till exempel. Äldsta barnet, min mor Elsa, var den första att gifta sig i villan. Det skedde i februari 1929. Brudgummen Sven Sandell var ingenjör från Stockholm. Elsa var anställd vid Södermanlands Enskilda Bank där hon förestod kontoret i Järna. Elsa var ofta gäst hos familjen Burack på Standard Hotell genom att hon var skolkamrat med en av familjens döttrar. Det var därför ganska naturligt att tillresta bröllopsgäster inkvarterades på Standard. En faster till mig, som bodde på hotellet, berättade att ett synnerligen uppsluppet nachspiel med brudparets festglada fäder i spetsen hölls på hotellet efter bröllopsmiddagen.