Systrarna Bärg släntrar ner för trappan från övervåningen i familjens villa i Nyköping. Där har de precis bråkat om TV:n. Och så var det visst något om städning. Men det är inget som märks nu när de sitter på rad och fikar saft och bullar i köket.
– När man är trilling bråkar man väldigt mycket, säger Filippa men fyller snabbt i:
– Fast man lär sig att inte vara så självisk också, och att dela med sig.
Syrran Fanny håller med om att det finns många fördelar med två jämngamla systrar.
– Det bra att man aldrig är ensam. Man har alltid varandra, säger hon.
Tjejerna är treäggstrillingar, det betyder att de inte är mer lika än vanliga syskon. Och de är olika långa också, tripp, trapp, trull, som de själva säger. Men de har samma storlek vilket är en fördel när man är trilling.
– Det är bra för man har väldigt mycket kläder, säger Felicia.
När jag frågar om de har samma klädsmak också röstas jag genast ner.
– Nej, säger tjejerna i en kör, och pratar i munnen på varandra om vilka som är deras älsklingsfärger. Gul, svart, rosa och blå.
– Så här blir det alltid när vi pratar är det en som börjar och sen pratar nästa och så blir det bara "bla, bla, bla", säger Filippa och skrattar.
Även om det finns många fördelar med två systrar i samma ålder vill tjejerna inte buntas ihop och bli "trillingarna". De vill hellre bli kallade tjejerna i så fall.
– Innan var det en tjej som brukade komma och plinga på och säga "är trillingarna hemma". Det tycker vi inte om. Eller, vi är ju trillingar men vill helst bli kallade våra namn, säger Filippa.
– Det är nog jag som färgat dem, jag vill ju att de ska vara sina egna individer, flikar mamma Helené in.
Tjejerna går i en ganska ovanlig klass som förutom systrarna har tre tvillingpar. Trots det får tjejerna ofta frågor.
– En del tycker att det är lite konstigt och undrar hur det är att vara trilling, säger Filippa.
För några veckor sedan fyllde tjejerna tio år. Det var roligt - att fylla tvåsiffrigt. Fritiden ägnar Filippa och Felicia mycket åt ridning. Fanny gillar också hästar, men håller mest på med friidrott. Och ett stort djurintresse delar de alla tre. Men de har inga husdjur, fast de får passa grannens ibland.
Vi går ut i den klara höstluften för att ta några bilder. Fanny visar en korg där tjejerna faktiskt hade ett tillfälligt husdjur för ett tag sedan.
– Jag hade en snigel som hette Herbert. Han åt gurka, allt åt han. Fast han gillade inte vindruvor för dom blev som ett russin, säger Fanny.