Sven Jonsson sitter på en trälåda vid sin koloni. Han berättar om fredsdagen den 7 maj 1945 då han sommarjobbade som tonåring på en handelsträdgård i Spånga i västra Stockholm. Han började tidigt på morgonen precis som de två andra unga kollegorna. Den ena var några år äldre, Per Norberg, hade hissat flaggan till toppen på flaggstången den här morgonen.
– Jag blev förvånad men sedan visade det sig att flaggan var hissad för att tyskarna kapitulerat.
Ännu större förvåning blev det när samma flagga något senare hade halats ner till halv stång.
– Då förstod vi att trädgårdsmästaren hade nazistiska sympatier.
Något fredsfirande i centrala Stockholm, som den klassiska journalfilmen visar, blev det inte för Sven. När Stockholmarna i glädjeyra kastade ut papper genom fönstren grävde han i jorden.
– Vi var tvungna att jobba på som vanligt.
Den äldre killen "Pelle" tog ändå chansen till en subtil hämnd för att markera mot trädgårdsmästaren, genom att skänka bort hans blommor gratis.
Efter kapitulationen kom det undernärda kvinnor från lägren i Tyskland till Sverige. Flera av dem bodde i Spånga och tog bussen till Hässelby Gård. Busshållplatsen låg precis i anslutning till handelsträdgården där grabbarna jobbade.
– Pelle plockade snittblommor från trädgården och gav till flickorna. Eftersom de inte kunde varandras språk nickade de till varandra. Det var hans sätt att kompensera för allt illa trädgårdsmästaren gjort mot dem.
Nu, 75 år senare, är det coronatider och Sven har sedan länge slutat sitt jobb som parkmästare i Nyköping. Istället lägger han sin tid på kolonin. I landet finns klassiska vinbärsbuskar och ett litet potatisland. Däremot inget ogräs, i alla fall inte i Svens värld.
– Vad är ogräs för något egentligen?
Han kastar bort vissa växter för att gynna andra, precis som alla andra kolonister, men inte innan han vet vad det är som växer.
– Vet jag inte det så tar jag hem det och kollar upp det. Det kan vara någon sällsynt art och då får den stå kvar i landet.
Ett exempel är den något avigt placerade backsippan som står i ena hörnet av hans koloni. Den är fridlyst och rödlistad som sårbar av naturvårdsverket. Fast någon stor fantast av att rensa är han inte. Mitt i landet står en lång rad med ormögon.
– Den tar över och inget annat växer där. Det är bra, säger han och tittar ner mot blommorna.