En fantastisk man har lämnat Mölnbo.
Björn Eriksson har genom sin livsgärning gett många människor mycket gott.
Han kom till Mölnbo skola 1955 som ung och entusiastisk lärare. Där arbetade han med nya pedagogiska idéer som inspirerade hans elever för hela livet.
Björns lärargärning satte också avtryck i särskolan. Hans livssyn och utstrålning har betytt mycket för de elever i särskolan som han arbetade med långt efter pensioneringen.
Björns betydelse för samhället i allmänhet och Mölnbo i synnerhet, är ovärderlig. Hans förmåga att inspirera människor omkring sig var enorm. Han tog initiativ till föreningsaktiviteter och samarbete utöver det vanliga.
Han var en av de drivande i Mölnbo Gymnastikförening. Under många år satte gymnastikuppvisningen färg på Mölnbo. En annan uppskattad sommaraktivitet var friidrott i form av fem- och tiokamp som många minns med glädje. Björns intresse för natur och friluftsliv präglade allt han gjorde. Hans kärlek till fjällvärlden och skidåkning var stor, själv åkte han vasaloppet 26 gånger.
Björns idé om Mölnbo Friluftsgård blev verklighet genom att han fick med sig de flesta föreningar och många hantverkskunniga mölnbobor och med gemensamma krafter byggdes Fristastugan vid Bergasjön. Badplatsen vid sjön hade då, på Björns initiativ, nyss anlagts.
Den röda stugan ligger på bergknallen med utsikt över sjön. Fristastugan fungerar som samlingspunkt i Björns anda: kamratlig gemenskap i sund miljö. Björn har varit ordförande i Fristastyrelsen sedan invigningen för 54 år sedan. Vännerna i styrelsen känner ett stort tomrum efter sin karismatiske ledare.
Björn Eriksson var engagerad i samhälle, politik, kyrka, kultur och som redan nämnts, idrott och friluftsliv och har aktivt deltagit i arbetet i många föreningar i Mölnbo.
Björn Eriksson efterlämnar en stor och varmhjärtad familj.
Våra tankar går till Elvy och alla barnen med familjer.
Vi är tacksamma att ha fått samarbeta med Björn. Han var en vän, en ledare, en samhällsdanare, en förebild och en god människa.
Frid över hans minne.
Fristastyrelsen genom Louise-Marie och Kjell Nilsson