Det var när jag var riktigt ung och Kurt några är äldre som vi träffades första gången. I början var det mest med en beundran för hans framgångar på kappseglingar runt Tobaksholmen med sina kanoter. Kurt blev så småningom en av många kompisar som delade intresset för segling och vi träffades oftast i dessa sammanhang. Hans brinnande engagemang med A22:an Condor och inte minst den omsorg han lade ned på henne och kommande båtar var imponerande. Även här nådde han stora framgångar på kappseglingsbanor runt om i Sverige.
Jag hade också förmånen att få göra mitt gesällprov i måleriyrket i den villa som han byggde i Bryngelstorp. Här visade han den hantverksskicklighet och noggrannhet som präglade hans liv. Kurts ärliga åsikter, spontana synpunkter och inte minst hans humor fanns alltid till hands när vi träffades. Han gjorde avtryck i mitt liv som jag alltid kommer att bära med mig.
Jag kommer att sakna hans gröna båtar som passerade Skansen, ofta med Kurt vinkande med en handduk på akterdäck.
Jag minns också hans varma ord om Margareta och om sina döttrar som var det viktigaste i hans liv. Jag tror att hans seglats fortsätter bortom horisonten med fylld spinnaker och perfekt vind mot nya spännande hamnar.
Bernt Brunelius