Historia kan handla om kungar, farsoter och krig. Det kan också handla om Gnestas sista växeltelefonist och om den automatiseringsdebatt som briserade i samband med yrkets avskaffande på 1960-talet.
– En stor del av den handlade om förlusten av det mänskliga mötet. På många sätt är det väldigt aktuellt, 50 procent av de arbeten som finns i dag beräknas ju vara försvunna om 20 år, säger Sebastian Dahlqvist.
Samtalen han haft med växeltelefonisten, Kerstin Altåker, är utgångspunkten för ett av flera konstnärliga verk som så småningom kommer att tillgängliggöras i olika former och på olika platser i Gnesta.
Elektron, före detta Folkets hus, är en av de platser Sebastian Dahlqvist tittar på. Folkrörelserna och deras landmärken ligger honom varmt om hjärtat.
– Det beror dels på att jag personligen har erfarenhet av att arbeta med olika folkrörelser och föreningar och dels på att de konstnärliga undersökningar jag bedriver i Gnesta framförallt tar avstamp i 1900-talshistoria. Jag känner en stark tilltro till många av Sveriges gamla och nya folkrörelser och föreningar men tror att framförallt de äldre rörelserna måste finna sätt att återaktualisera sig själva. De bar så tydligt på en idé om ett samhälle som bara skulle bli bättre och bättre, och de värnade om och etablerade flera gemensamma platser i staden. I en tid där mycket av det gemensamma håller på att gå förlorat blir det allt viktigare, säger han.
Vackerby Folkets park kunde på 60-talet locka till sig 10 000 personer när det vankades midsommarfirande. Nu är marken bebyggd med bostäder. Folkparken hör också till de platser som dragit till sig Sebastian Dahlqvists intresse, och han vill gärna få in fler berättelser.
– Det här är ännu inte helt klart, utan det handlar om flera olika spår som kommer att få växa vidare i olika riktningar, säger han.
Läsning, arkivstudier, filmande, samlande och lyssnande har varit de huvudsakliga metoderna. Sebastian har knackat på hemma hos folk, berättar han, men också inlett spontana samtal på gator och parkbänkar.
Överlag upplever han att det är ett levande samhälle han mött.
– Jag försökte komma hit med ett så öppet sinne som möjligt, och det tror jag att jag lyckats behålla. Men om jag ska säga något så är det att det finns enormt mycket potential här. En plats med begränsad yta och ett begränsat antal människor skapar i vissa fall större möjligheter att åstadkomma förändring, både på ett personligt plan och på ett strukturellt, säger han.