Rolf Kukácka växte upp i Vadstena men flyttade som tonåring till Nyköping. Något år efter världskrigets slut sökte han att få bli praktikant hos Klings foto på Västra Storgatan, vilket med viss tvekan beviljades, eftersom det redan fanns elever som maestro Eric Kling utbildade.

Till att börja med fick Rolf nöja sig med att hämta ved och tända en brasa i värmekaminen varje morgon. Klings foto residerade nämligen i en gammal lokal ovanför Westlings elektriska med entré inifrån gården.

Så småningom fixade Rolf tillträde till mörkrummet där han fick lära sig hantverkets grunder. Det var bl a att tillreda fotokemi, tillägna sig nedärvd framkallningsteknik samt manuell kontaktkopiering och förstoring.

Sent omsider fick han handledning i ateljén där han praktiserade ljussättning, fondval, exponering och kundbemötande. Rolf satte upp mål, analyserade kunskapen och utvärderade möjligheterna inför sin egen framtid. Det var en gedigen, traditionell skolning han hade med sig i bagaget när han väl slutade 1950.

Efter militärtjänstgöringen på F11 öppnade Rolf Kukácka fotoateljé i Nyköping, närmare bestämt i ett nybyggt hus på Skjutsaregatan. En av de första kunderna var Södermanlands Nyheter. Rolf anlitades som frilansfotograf och arvodet var 15 kronor per bild och 3 kronor i milersättning.

Tidningen hade inga egna fotografer på den tiden utan de ringde helt sonika, när någonting av vikt hände. Då var det bara att hasta iväg och hämta redaktörerna som inte hade körkort och emellanåt var lite påstrukna.

Rolf fotograferade inte bara för SN utan även för tidningen Folket. Varje vecka blev det konkurrens om vilken tidning som skulle få den bästa bilden. Det var otänkbart att leverera samma bild till båda tidningarna.

Rolf blev så småningom även anlitad av riksmedia i olika sammanhang.

Gradvis övergav Rolf pressfotograferandet. I stället lade han allt krut på sin ateljé och inte minst på de uppdrag han fick genom SAAB ANA Aktiebolag. Deras varumärke skulle vidareutvecklas och förtydligas. Allt som rullades ut från fabriken skulle dokumenteras och marknadsföras.

Varje år släpptes nya bilmodeller. Sekretessen var rigorös, ingenting fick läcka ut i förväg till motorjournalistkåren.

Trots alla försiktighetsåtgärder så publicerades oväntat ett sprillans nytt fotografi som Rolf hade tagit på Expressens mittuppslag. Bilen som visades var Saabs första version som hade en fyrtaktsmotor. Det blev ett väldigt ståhej där Rolf anklagades för att olovandes avyttrat en bild till tidningen. När känslorna lagt sig visade det sig att det var en anställd på klichéanstalten som sålt fotografiet för 2000 kronor.

I över femtio år arbetade Rolf troget för SAAB ANA AB. Han blev deras viktigaste fotograf som tog bilder genom årens alla lanseringar, dokumenterade återförsäljare runt om i landet och produktionen nere på verkstadsgolvet. För att inte tala om alla nya bilmodeller. Det innebar mycket resande kors och tvärs på den europeiska kontinenten men även en hel del inom landet.

Det fanns en stolthet och en unik kunskap bland hantverkarna i bilfabriken som tydliggörs i Rolfs bilder, ett förhållningssätt som sätter människan i centrum, vilket klart kommer att framgå i den bok som nu är på gång.

Nu har Rolf gått ur tiden, han avled på lasarettet efter några dagars sjukdom. Det var en stund så inkilad i oktobers varma färgprakt och egendomliga ljus. Cirkeln kom till sitt slut och verklighetens dröm mötte drömmens realitet.

Rolf lyckades med det han var bra på. Han hade en förmåga att plocka fram essensen i motiven och levandegöra de i sina bilder. En episk sida visade intressanta återspeglingar av verksamheten i Spelhagens industriområde. Hans estetiska läggning gick inte att ta miste på, vilket gjorde livet både större och vackrare. Jag känner en stor sorg över att han är borta.