Den bär på en anrik historia, kvarnen i Runtuna. I decennium efter decennium har den malt och krossat foder till djuren, mjöl till människan och utsäde till åkern. Den byggdes 1936 och har funnits i Kent Gustafssons släkt i över 50 år.
– Morfar köpte den när den var nedlagd 1962, samma år som jag föddes. Sedan tog farsan över, säger Kent.
Som barn lekte han i kvarnen och tog själv över som den som 22-åring. Då var det 80-tal och familjen hade drivit både bondgård och kvarn under uppväxten.
– Då skulle jag kliva in i jordbruket, men det var enklare bokföringsmässigt att endast ta över kvarnen, så blev jag mjölnare.
– Jag tänkte bli bonde, men jag ångrar inte att jag inte blev det, säger Kent som minns att de fick mer kronor per liter mjölk för 35 år sedan än vad mjölkbönderna får i dag.
I stället blev det lillebror som har bondgården på andra sidan bygdegården, men med verksamhet i mindre och mindre utsträckning.
– Småbönderna slås ut. Alla smågårdar hade djur förr men det jordbrukssamhället finns inte längre. Den största förändringen som märks är de senaste fem åren, alla små gårdar och ladugårdsdjur försvinner. Snart är det bara stora gårdar kvar.
I takt med att smågårdarna minskar, blir kön till kvarnen allt kortare. I dag är det mest några enstaka småbönder från Vagnhärad, Gnesta och Jönåker som kommer.
– Månskensbönderna vill mala och krossa lite, och så kommer det någon som vill mala mjöl. Sedan har vi utsäde höst och vår och värpfoder för hönsen.
– Saker förändras. För fem år sedan var jag nästan ensam i kommunen att erbjuda hästfoder, nu finns det överallt.
För att dryga ut kassan gäller det att ha fler verksamheter på gång. Försäljning av värmepellets är en stor del av företaget. Dessutom extraknäckar han med skogsröjning och annan entreprenad och har snöjour med sandning och plogning hela vintern. Kent har aldrig varit rädd för att ge sig in i nya projekt. På 90-talet hade han både en gårdsbutik och en liten livsmedelsbutik i byn, men fick stänga med konkurs.
– Det är inget jag testar igen. Jag blev bara bränd och besviken. Första och sista dagen var det mycket folk, däremellan var det för lite kunder. Kanske var de inte mogna.
Sedan 1990-talet har Kent också varit en aktiv lokalpolitiker, som centerpartistisk ledamot i Nyköpings kommunfullmäktige. Men framför allt är det lokalbygden han värnar om, med engagemang både i Runtuna bygdegård och i Sörmlands bygdegårdsdistrikt. Det blir det slut på när flyttlasset går över länsgränsen till östgötska Skärblacka i februari.
Där finns både mack och affär. Och så är det lättare att få jobb. All ny fritid, som föreningsliv och politik inte längre kommer att ta upp, kommer han passa på att använda till att spela musik och visor, den stora hobbyn utanför bygdegård och landsbygd.
– Det är en sorg att lämna föreningarna, men det är till fördel också. När jag gick med var det folk som suttit för länge. En förening mår inte bra när allt blir slentrian, då sker ingen utveckling.
Han ser i stället flytten som något spännande och kommer att fortsätta att föra kvarnens arv vidare, genom att driva den på distans.
– Farsan hade öppet här varje fredag. Det blir nog fredagar nu med om det är vad kunderna vill. Fredagar funkade ju i alla fall på den tiden.