I dag skriver många människor in sina egna sista önskemål i Vita arkivet. Men även anhöriga ägnar ofta och gärna lite extra tid åt val av musiken till begravningen, något som Douglas Öljarstrand gärna vill uppmuntra och inspirera till.
– Det kan vara väldigt trösterikt att kunna läsa de avlidnas önskan och säga att "såhär vill mamma ha det". Och personlig musik kan spegla en människas liv på ett väldigt fint sätt. Som när en äldre man dör och hans maka väljer en gammal danslåt, som de träffades till för 50 år sedan. Musiken är verkligen något för människor att samlas kring.
Douglas märker ett klart ökande intresse för att välja musik som betytt något för den avlidna. Och det blir vanligare att låtarna spelas från cd eller annan teknisk utrustning, även om vissa fortfarande föredrar solister, eller orgelspel.
– Förr valde man oftast de traditionella psalmerna; "Blott en dag" och "Härlig är jorden", tillsammans med traditionella sånger som "Amazing Grace". Och nog används psalmerna flitigt även i dag men både musiken, talen och attributen är ofta mer personliga. Nyligen hade vi till exempel ett önskemål om granris runt kistan.
Som begravningsentreprenör är det viktigt att vara inkännande och möta de individuella önskemålen och förutsättningarna kring begravningen med respekt, konstaterar han.
– Det är väldigt viktigt att kunna erbjuda det människor behöver, och att jobba med hjärtat. Och självklart hjälper vi till att ordna ett värdigt avslut och en fin begravning även utan Vita arkivet, men det blir enklare och bättre när man vet hur den avlidna vill ha det. Själv är jag bara 23 år, men har skrivit ned mina val. Vad som helst kan hända och för de efterlevande är det bra att önskemål finns antecknade.
Det kanske mest personliga valet av begravningsmusik Douglas varit med och ordnat var ABBA:s "I have a dream". Och Kents "Utan dina andetag" har länge legat på topplistan i just Katrineholms kyrkor.
– Tänker man på texten passar den ju lika fint till bröllop som till begravning. Till den kanske gladaste dagen i livet och till det ögonblick när livet inte kan bli hemskare.