I juni skedde nyinvigningen av Stora Hotellet, eller “Storan” som det kallas i folkmun i Nyköping. 46 nya rum har tillkommit och ett nytt kök, dubbelt så stort som det gamla har byggts. Satsningen har kostat cirka 100 miljoner kronor och är sett i ett historiskt perspektiv ett i raden av stora utvecklingskliv som hotellet tagit sedan portarna slogs upp första gången år 1880.
Siv Appelquist skulle gärna titta in på sin forna arbetsplats men kroppen hänger inte längre med. Efter ett 50-årigt långt och hårt yrkesliv som kallskänka är det “bara huvudet som det inte är fel på”, säger hon.
– Vi stod på stengolv och jobbade under alla år och nu sitter jag i rullstol, säger Siv som trots krämporna kan bo kvar i den lägenhet som hon köpte tillsammans med maken Hans för 60 år sedan.
Hon är änka sedan 20 år tillbaka och är van att hantera svårigheter av olika slag.
– Som yrkeskvinna har jag alltid stått på mig, jag har klarat mig bra.
Jobbet som kallskänka på stans stadshotell innebar långa arbetsdagar med många sena kvällar.
– Det var tuffa tider och jobbet var hårt. Men jag trivdes alltid, vi hade fin gemenskap och bra chefer som inte satt på några höga hästar.
När Siv inledde sin bana som kallskänka på hotellets restaurang 1959 stundade en rad moderniseringar. Motbokssystemet hade slopats och alkoholrestriktionerna löstes delvis upp. En ny tid stod för dörren och det svenska restaurangköket lät sig inspireras av den legendariske Tore Wretman, den moderna svenska gastronomins fader.
– Alla tog efter Tore Wretman, även vi på Stora Hotellet förstås. Om det tidigare mest hade serverats SOS (sill, ost,smör, red:s anm) så skulle alla plötsligt ha plankstek. Det slog an och blev väldigt populärt. Några år senare kom pizzan. Det var samma sak då, alla skulle ha pizza.
Under nattklubbskvällarna serverades det också mat.
– Då blev det nattamat till gästerna och det var nästan alltid pyttipanna.
Bland personalen fanns en strikt hierarki och på ytan såg allt väldigt propert och ordnat ut.
– Det var en enorm skillnad mot i dag. I köket hade alla vita kläder och vita mössor. I restaurangen tog en hovmästare emot, sen kom servitören med maten som en smörgåsnisse sedan plockade bort. Som kallskänka fick man först gå som elev, sedan blev man tredje kallskänka, andre och till sist förste kallskänka.
Att en hel del av de anställda hade, eller kanske snarare fick alkoholproblem, var vanligt men inget som direkt föranledde några skarpare åtgärder från arbetsledningen på den tiden.
– Många kockar kom fulla till jobbet och servitriser också. De fick gå hem igen och komma tillbaka till jobbet dagen efter eller när de nyktrat till.
Att alkoholen utövade en lockelse för gästerna var också tydligt. Men något ymnigt busdrickande var det inte tal om minns Siv.
– Förr i tiden var det bara fint folk som hade råd att dricka på hotellets restaurang. Men de blev aldrig fulla, de satt mest och findrack.
I dag drivs Stora Hotellet av Tell Melander som franchisetagare inom Scandickedjan. Verksamheten är i många delar – med konferenser, mötesverksamhet och större arrangemang – väsensskild från den affärsrörelse som Siv Appelquist jobbade i fram till pensionen vid 67 års ålder.
– Jag hoppas verkligen att det kommer att gå bra för hotellet, det har en stor plats i mitt och många Nyköpingsbors hjärta.