Emma Karlsson har, som många andra, haft en bild av vad adhd är. Först nu har hon förstått att adhd kan ta sig olika uttryck hos flickor och pojkar.
Generellt är det ofta lättare att upptäcka adhd hos pojkar eftersom symtomen skiljer sig mellan pojkar och flickor. Medan pojkarna slåss, är utåtagerande och stör andra i omgivningen så kämpar flickorna i det dolda och kollapsar av trötthet när hon kommer hem.
– Jag har, som många andra, haft en bild av vad adhd är. Man pratar ofta om pojkar med adhd, men man pratar sällan om flickor med adhd.
Vingåkersbon Emma Karlsson, 32, har aldrig varit utåtagerande eller haft sociala svårigheter. Istället sätter hon ord på rastlösheten, sökandet och känslan av att aldrig få lyckas.
Vid årsskiftet läste hon en artikel om hur adhd kan ta sig uttryck hos flickor och kvinnor. Hon kände igen sig i det hon läste.
Under våren kom hon via studenthälsan i kontakt med en kvinna som har ett förflutet som psykiatrisjuksköterska. När Emma började pratad om sin stress frågade kvinnan om hon har en diagnos. Plötsligt föll bitarna på plats.
– När vi började kartlägga mina problem är tydligt att de varit återkommande. Jag har studerat nästan hela livet med det har inte gått så bra. Jag har tänkt att det hade med studieteknik att göra, att det är hos mig problemet ligger, att jag inte är tillräckligt smart.
Emma kan se ett tydligt mönster.
– Jag ser fram emot det som är nytt och spännande, när jag kommer in på en utbildning går det bra i fyra till sex veckor. Sedan tänker jag att det kanske inte var rätt, det blir svårt, jag tappar motivationen och söker mig vidare till nästa utbildning.
– Min hjärna går igång när saker är nytt. Men inget är nytt hela tiden. Då kommer svårigheterna.
Hon har gått kurser i studieteknik och plöjt spaltmetrar om personlig utveckling.
– Men problemen har aldrig blivit bättre.
Den 11 juli fick Emma besked från Region Sörmland om att hon är välkommen på en första bedömning.
Enligt verksamhetschefen för vuxenpsykiatriska mottagningen i Katrineholm/Nyköping, Cecilia Casparsson Bengtsson, kallas alla till en första bedömning inom tre månader. Därefter beslutar utredningsteamet om fortsatt utredning är aktuellt. Om det är motiverat får patienten oftast en kallelse inom en månad.
Emma Karlsson räknar dagarna. För henne är det jobbigt att vänta.
– Det är som om de säger "Vi misstänker att du har en svår sjukdom, men vi vet inte när vi kommer att kunna ta reda på om det är så". Det väcker mycket frågor.
– Hur bra hade det kunnat gå om jag fått diagnosen tidigare? Då kanske jag kommit betydligt länge och framför allt hade jag sluppit självklandret och självhatet, säger hon.
Det har hjälpt henne att läsa om adhd och ta del av andras historier. Därför vill hon också dela med sig av sin. Genom att berätta hoppas hon att flera unga kvinnor och flickor kan känna igen sig och få hjälp. I väntan på utredningen har hon startat Instagramkontot @detsnurrariminskalle. Där delar hon med sig av tankar, känslor och sin historia.
I dagsläget väntar 31 patienter på att få komma till den första bedömningen, men alla kommer inte att vara aktuella för att gå vidare och få en hel utredning.
– Vi har ett välfungerande utredningsteam och en bra utredningsgång i teamet. Vi har väntetider men första bedömning och därefter bedömning i utredningsteamet sker ändock inom rimlig tid, säger Cecilia Casparsson Bengtsson.