Med sig i skogen har Helena Andersson hundarna Wilma och Basse, men det var med hunden Sigge som allt började för 16 år sedan.
De fyra hundarna hoppar upprymt på skogsstigen. De är glada, men törstiga och varma – när de är klara i skogen väntar ett bad i sjön. Men att det är varmt och torrt just idag betyder inte att det inte finns någon svamp i skogen.
– Det tar drygt 14 dagar efter regn innan svampen dyker upp, berättar Helena Andersson.
Hon började söka efter svamp tillsammans med hunden Sigge för 16 år sedan, som visade sig ha en fallenhet för svampsök. Redan efter det första året kunde han flera olika svampsorter, och som mest kunde han skilja på hela 60 olika svampar.
Nu släpper Helena Andersson en handbok där hon samlat de strategier som fungerar för att lära en hund att söka efter svamp. Hundägare är oftast intresserade av att få hunden att leta efter kantareller, förmodligen för att den är så lätt att känna igen. Men i handboken vill Helena Andersson slå ett slag för andra goda, lätthittade matsvampar.
– Visst är den första kantarellmackan speciell, men efter det blir jag lika glad för annan svamp, säger hon.
I boken figurerar Helena Anderssons hund Wilma och daghunden Basse, och vännen Gun Erikssons dvärgschnauzrar Troy och Moha agerar modeller på bilderna.
– Moha är en riktig "soffkudde", hon kunde inte bry sig mindre om svamp, berättar Gun Eriksson och fortsätter:
– Troy däremot, fick upp ögonen för svampsök i höstas när vi tog bilder till boken. Han tyckte det var väldigt roligt och har liksom glidit in på svampsöket som på en räkmacka.
Wilma och Basse får dofta på en sommarkantarell, och sedan får de en klick mjukost. På så sätt lär de sig att doften av svamp leder till belöning.
Schnauzrarna har anlag för att söka efter sorkar och andra små gnagare, de är så kallade "råtthundar". Men när det kommer till svamp, krävs ingen särskild hund för att nå framgång. Helena Andersson vill uppmana alla som är nyfikna på att söka efter svamp med sin hund att testa.
– En gång var det någon som sa "Min hund är dum, den kan inte". Efter två veckor fick jag en bild på hunden och en korg full av svamp, säger hon och förklarar:
– De behövde bara komma ut i sina hemskogar, bort från andra hundar, och öva. Man blir inte fullärd efter att ha testat under en helg, men med lite tålamod kan alla hundar lära sig.
Efter 16 år med hundsvampsök har Helena Andersson samlat på sig flera handfasta tips i hur man får sin hund att söka efter svamp. Dessa har hon sammanställt i handboken "Lär hunden söka svamp – mer än bara kantareller".
För den som är nybörjare har Helena Andersson fem tips för att nå framgång i skogen.
Först och främst behöver hunden sporras med lite godis, gärna något utöver det vanliga. Wilma och Basse får slicka i sig mjukost från en tub när de hittat svamp.
Man ska aldrig bestraffa hunden, bara belöna. Gör hundarna fel brukar Helena Andersson bara ignorerar dem, och istället uppmuntra och belöna när de gjort något bra.
"Hunden måste tycka att det är kul att leta efter svamp", säger Helena Andersson. Ett sätt att uppmuntra dem på är genom att ge dem extra gott godis – Wilma föredrar mjukost på tub, här med rökt renkött i.
För att lära hunden vilken svamp den ska leta efter, får den ömsom dofta på svampen, ömsom belönas med godis. Då lär den sig att den får godis när den känner doften av svampen.
Om hunden börjar tugga på svampen istället för att bara leda dig till den, kan man lägga en liten svampbit i en tekula som den får tugga på. Då märker hunden efter ett tag att det inte lönar sig att tugga på det som luktar svamp, för det smakar bara metall.
Slutligen ger hon också ett tips om svampskötsel till hundägaren:
– Ha med dig en korg eller papperspåse att lägga svampen i. Om de ligger i en plastpåse börjar bakterierna gro. Dessutom går det att stoppa ner ett par papperspåsar i fickan, de tar ingen plats.