Birgitta Ed, 54 år, inför den stora dagen i januari: "Det känns overkligt just nu."
Så långt tillbaka hon kan minnas har Birgitta Ed varit troende. Efter gymnasiet började hon läsa teologi, men kände snabbt att tidpunkten inte var den rätta.
Först närmare 50-årsdagen återupptogs präststudierna.
– Jag är nu inne på slutåret i Uppsala. De första fyra åren läste jag i Stockholm, berättar Birgitta Ed under vår rundvandring i domkyrkan där vi besöker några av hennes favoritrum, som högkoret och martyrkapellet.
Trebarnsmamma, teologistudent och hustru till Sveriges statsminister – hur får du ihop livspusslet?
– För mig är det en "baggis" numera. Det var mycket svårare när barnen var små och jag pendlade till arbetet i Stockholm, eller tillbringade perioder i Kina. Nu är det upp till mig att göra prioriteringarna. Sista året när jag pluggat i Uppsala har jag ingått i ett pilotprojekt och bara behövt varit fysiskt närvarande var sjätte vecka.
Förra våren förlorade Birgitta Ed sin mamma Titti. Samma år stöttade hon sin make Ulf Kristersson under den valrörelse som skulle mynna ut i att han blev statsminister. På frågan hur tron har hjälpt henne under 2022 svarar hon att den har fått ta större plats och att hon är mycket lugnare nu.
– Tro, bön och reflektioner har hjälpt mig mycket. Jag kunde vara med mamma de sista dagarna och hade även tid att ägna mig ganska mycket åt valet. Mamma var inte rädd för att dö, men hon sa att hon gärna hade velat leva ett tag till för att få uppleva min prästvigning och mina tvillingars student i våras, berättar Birgitta Ed medan en av kyrkomusikerna repar inför en förrättning framme i högkoret.
Du har alltid haft en tro på Gud?
– Det har aldrig varit en fråga för mig. Jag gick i kyrkans barntimmar, sjöng i kör och var med i Kyrkans ungdom. Jag gick på gudstjänster ganska ofta, mer än vad mina föräldrar gjorde, dessutom följde jag ibland med min mormor till Frälsningsarmén. Mamma och pappa var alltid positiva till mitt engagemang. På äldre dar var föräldrarna mer aktiva. Till slut blev mamma kyrkvärd.
Martyrkapellet är en av Birgitta Eds favoritrum i Strängnäs domkyrka.
Den 22 januari prästvigs Birgitta Ed i Strängnäs domkyrka. Hon har fått en ettårig tjänst som pastorsadjunkt i hemförsamlingen, en placering hon är jätteglad för.
– Under praktiken har jag varit här lite grann, men även tillbringat tid i Fjugesta, Torshälla, Nyköping och Mariefred. Om jag sedan blir kvar längre än så återstår att se, men jag skulle gärna stanna.
Hur har det varit att plugga i vuxen ålder?
– Jättekul. Men också utmanande. Detaljkunskaper, som årtal, blir svårare att lära sig liksom ett främmande språk i form av grekiska.
När det kommer till förebilder i kyrkliga sammanhang lyfter Birgitta Ed fram tre personer. Sin konfirmationspräst Gudmund Danielson, Ingemar Söderström som var komminister i Strängnäs på 1980-talet och Lennart Hamark, svensk präst i Hongkong.
Birgitta Ed har alltid haft en tro på Gud. Nu är hon klar med teologutbildningen och kan prästvigas.
Men så till den stora frågan om familjens boende 2023: väljer paret villan i Strängnäs eller statsministerns högkvarter Sagerska huset?
– Ulf har mer eller mindre flyttat till Stockholm och jag bor i huvudsak kvar här. Men alla, det inkluderar förstås barn och husdjur, kommer att känna sig hemma på båda platserna. Sedan har vi Harpsund, ett fantastiskt ställe för statsministern med familj, när det gäller rekreation och representation. Där vill vi vara mycket. Första gången jag besökte Harpsund blev vi inbjudna av Fredrik Reinfeldt. Annars är det helt nytt för mig. Man får nästan nypa sig i armen.
Hur pass troende är din make?
– Ulf lämnade statskyrkan som 18-åring, av politiska skäl. Efter andra och tredje barnens dop gick han med igen. Ulf tror på Strängnäs domkyrka, han är döpt men inte konfirmerad.
Harpsund i hjärtat av Sörmland är en plats som Birgitta Ed fattat tycke för.
Vad vill då Birgitta Ed åstadkomma med sitt kall? Hon säger sig vilja bygga en församling och göra Jesus känd. Därför föredrar hon att bli långvarig på en plats. Den 29 januari, söndagen efter prästvigningen, kommer hon att välkomnas av domkyrkoförsamlingen.
– Målet med min predikan då och i fortsättningen är att göra bibeltexter begripliga i vår tid. En predikant ska våga utmana lite, och stå för hopp.
Tvivlar du någon gång på din tro?
– Nej, men ibland kan det vara svårt att förstå vad Gud vill. Då blir jag lite undrande och orolig. Men för mig är Gud en livsförutsättning och trygghet.