Hästen Bell köptes in för att ägaren Izabelle Corrieres dotter skulle ha något annat än islandshästar att rida på.
– Hon ville gärna ha en häst att kunna hoppa med, åka på något läger och bada med i sommar. Därför tyckte vi Bell verkade vara bra, säger Izabelle Corriere.
När Bell väl flyttat in på gården hos familjen reagerade Izabelle ganska snabbt på att hon växte över magen.
– I april reagerade jag på att alla andra hästarna hade fått så himla fint hull, förutom Bell. Hon växte mycket över magen men inte över kroppen, hon smalnade nästan av över ryggen, så jag sa till min sambo att jag måste kolla hennes juver.
Då Izabelle hade ett föl för inte mindre än två år sedan kände hon igen tecknen som kan tyda på att hästen är dräktig.
Efter en undersökning av Bells juver visade det sig vara ganska förstorat. Vilket förmodligen tyder på att hon har haft föl innan eller är dräktig.
De två kommande veckorna släppte Izabelle och familjen detta men gjorde sedan en dräktighetsundersökning som konstaterade det de misstänkt.
– Där och då kom den första stora överraskningen även om jag var ganska säker på vad undersökningen skulle visa. För dottern Lilly blev det en liten besvikelse då hon inte längre fick rida på Bell som planerat. Här började även arbetet med att ta reda på vem som är pappan. Och oron över hur fölningen skulle gå startade.
Familjen tog kontakt med en man på Irland som sålt hästen till Sverige på auktion. Men därifrån kom ingen information mer än att det troligtvis var ett Irish cob föl, precis som sin mamma. Men i samma sekund som mamma Bell fölat förstod Izabelle att så inte var fallet.
– När Fiona kom ut så var det första jag reagerade på hennes stora öron. Jag tänkte direkt, det där är inte en häst! Det är en åsna!
Fiona visade sig vara en mula. En korsning av ett häststo och en åsna, som är väldigt sällsynta här i Sverige.
Efter mycket googlande den natten fick Izabelle tag på Bells uppfödare, och på den gården fanns endast en hingst. En åsna.
– Det har varit otroligt stort intresse sedan hon kom till världen, så jag har verkligen insett hur unika de är.
Men Fiona får stanna på gården.
– Som det ser ut nu vill vi behålla henne. Vi får se vad och hur hon blir. Vi kommer kanske använda henne lite till körning eller som westernhäst. Vi får se vad hon blir för krabat, just nu är hon väldigt social.