Roligast var de hårda klapparna

Tidig väckning med jakthorn, mjuka klappar som inte var de mest åtrådda och slädfärd till kyrkan. Så minns Carl-Edvard Sturkell sin barndoms jular på Julita gård.

Carl-Edvard Sturkell, född 1924, berättar om barndomens jular hos sin morfar, förvaltare på Julita gård. På bilden syns julgranen i stora huset på Julita gård.

Carl-Edvard Sturkell, född 1924, berättar om barndomens jular hos sin morfar, förvaltare på Julita gård. På bilden syns julgranen i stora huset på Julita gård.

Foto: Peter Segemark/ Nordiska museet, Rosel Jern

Sörmland2020-12-23 20:12

– Vad jag minns från julen är att min pappa tog mig med till julskyltningen. Man gick runt på stan och tittade på skyltfönstren. Det var den stora händelsen vid jul. I regel var det olika scenerier som de hade byggt upp, man gick runt och tittade. Det var en särskild skyltsöndag, tredje eller fjärde advent.    

Carl-Edvard Sturkell, född 1924, senare lagman vid Katrineholms tingsrätt, minns sin barndoms jular på Julita gård, där hans morfar Edvard Tillander var förvaltare. 

– De hade ett stort hus, som förvaltaren hade att bo i. De hade åtta rum och kök. Jag hade ganska många kusiner och där var det stor släkt samlad varje jul. 

Carl-Edvard Sturkell fick ibland böcker i julklapp, eftersom han tyckte om att läsa. Men mjuka paket var inte lika efterlängtade. 

– Det var en hel del mjuka paket tyvärr, innehållande nyttiga kläder som min mamma antingen sytt eller stickat. Det var naturligtvis ekonomiskt nödvändigt. Den roligaste julklappen var en serietidning med 91:an Karlsson. Den fick min morfar. Han tyckte att den var väldigt rolig, den påminde honom om hans militärtid 40 eller 50 år tillbaka i tiden. Sedan fick alla läsa serietidningen. 

Förfärligt tidigt på juldagsmorgonen blåste morfar i ett jakthorn, för att väcka husfolk och gäster till julottan i Julita kyrka. 

– Om det var snö fick vi åka släde med bloss till kyrkan. Det var viss belöning för att man steg upp så tidigt. 

Som barn tyckte han att det finaste under julottan var psalmerna. 

– Det var en glädje, även för barn. Jag minns "Var hälsad sköna morgonstund". 

Av barndomens julbord minns Carl-Edvard Sturkell främst Ris á la Malta, som åts på annandagen och julgröten med mandel, på julafton. 

– Någon skulle rimma på mandeln. Det var en stor julskinka förstås, som man skar av. Men det var ett elände att behöva sitta stilla så länge. Som tur var hade jag en förstående mamma som sa att nu var det dags att göra något annat, säger han. 

Många av våra jultraditioner är hämtade från andra håll, som adventskalendrarna från Tyskland. Familjen Wrede-Sparre var tidigt ute med nymodigheten julgran, kanske först i Sverige. 1741 fanns det för första gången en julgran på Stora Sundby slott, mellan Katrineholm och Eskilstuna. Granen var pyntad med saffranskringlor. 

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!