Bertil Karlsson tränar unga och gamla vid Skillingavallen, idrottsplatsen som enligt många finns på grund av Bertils intresse för idrott.
Det är precis i början av sommarlovet och bara två dagar kvar till uppehåll för de som tränar friidrott på Skillingavallen i Gnesta. Bertil lunkar fram i sin tärningsoverall till höjdhopparna och förklarar att det är bra att ha lite yta att springa på när man ska hoppa höjd. Han är 74 år och idrotten är hans syre.
En av hans adapter är Evelina Erlandsson som i dag tränas av Stefan Holm, tidigare har han bland andra även tränat Manuel Brändeborn för landslaget i diskus och kula.
– Och så har vi Viktor Frisk, han var med i ungdomslagkampen mot Finland, säger Bertil.
I dag är friidrotten på uppgång i alla fall i Gnesta. Och mycket av det är tack vare Bertil.
– Han är ett unikum och är alltid med. Vi kan tacka honom för att friidrotten är så bra i Gnesta, säger Peter Livenhage, ordförande i IFK Gnesta.
Bertil började tidigt med friidrott, han var åtta år och bodde i Stjärnhov.
– Jag började i en kohage där vi spelade fotboll och sedan hade vi en stor trädgård där jag fixade höjdhopp och använde mammas klädnypor för att spänna upp en lina att hoppa över, berättar Bertil.
Han täljde pinnar, slog gräs, vägde stenar och hoppade längd.
– Pappa gav mig en bit av potatislandet så att jag kunde hoppa längd och sedan lånade jag mammas våg så att jag kunde väga stenar för att kunna kasta kula. Sedan flyttade jag till Södertälje och där höll jag på med massa idrotter. Jag spelade hockey, fotboll och höll på med friidrott. Sedan blev jag intresserad av cykling och cyklade tio Vätterrundor och massa andra lopp. Lång- och terränglopp och så åkte jag skidor, fem vasalopp bland annat, berättar han.
Hur kommer det sig att du har den här lusten för träning i dig?
– Jag har alltid tyckt om att tävla och försöka klara av saker och ting. Jag har en kompis som jag gick i fjällen med och skulle upp på en topp. Det är utmaningen. Men mina föräldrar och syskon var inte särskilt intresserade, säger han.
Bertil Karlsson blev tränare tidigt 80 - tal i Gnesta.
– Friidrotten låg i träda i början av 1980-talet här i Gnesta det var mer skidor, terränglöpning och pingis. Då blev jag tillfrågade om jag kunde ta hand om friidrotten.
Han har arbetat ideellt med friidrott hela tiden.
– Problemet med friidrott i dag är att det är så dyrt. Det kostar runt 2000 kronor per barn att vara på friidrottsläger. Därför jobbar jag ideellt, på andra ställen tar ledarna betalt så vi är unika, säger Bertil.
Bertil har tre barn där friidrotten varit en viktig del i deras liv.
Bertil Karlsson, friidrottstränaren som satte Gnesta på kartan i höjdhopparvärlden. Tack vare Bertil har Gnesta en mycket populär friidrottsklubb, IFK Gnesta.
– Min dotter är idrottslärare och Marcus min yngsta son tränar mycket men det är mer styrka. Men han är med på kast, berättar Bertil.
Bertils mellanson, Tobias var den som tränade mest.
– Han var enormt duktig, var i samma åldersklass som tre-stegs-hopparen Christian Olsson.
Den 18 maj 2000 förlorade Bertil sin son Tobias i en vådaskotts olycka.
– Han gjorde värnplikten och gick högvakt på slottet när en av hans kompisar skulle skoja med honom och sköt honom i ryggen. Han trodde vapnet var oladdat. Tobias var duktig i friidrott och tio-kamp, berättar Bertil.
Friidrotten är levande och på uppgång i alla fall i Gnesta och det kan vi tacka Bertil Karlsson för.
Vad är charmen med friidrott?
– Du träffar mycket folk och får resa runt i Sverige, berättar han.