Ernst Carlsson, 29, har tillbringat jul och nyår hemma hos sin mamma i Tystberga. Det var här han växte upp, i det lilla samhället ett par mil nordost om Nyköping. Det är här han alltid känt sig hemma, men det är också här som han har mött barndomens och tonårens svåra utmaningar som svängt mellan ljus och mörker.
När Ernst läste i tidningen att Tystberga skola hade vandaliserats igen strax före jul reagerade han kraftigt. I en Facebooktråd handlade många inlägg om att det måste sättas upp övervakningskameror och hårdare gränser, men det skulle inte ta bort problemet, enligt Ernst.
– Jag blev frustrerad över att det hände igen. Det finns en anledning till varför det skett och då måste man gå till grunden med det. Man kan hota med hårdare regler, men det löser enbart symtomen.
Julens inbrott är ett i följden av inbrott och vandalisering som skolan utsatts för under hösten. Orsaken är något som gror i ungdomars känsla av utanförskap, tror Ernst. Han vet, för han har varit där själv.
En dag i sexan när en av lärarna glömt sin nyckel i klassrummet passade Ernst och några klasskompisar på. De gömde nyckeln och såg sin chans att reagera mot vuxenvärlden.
– Vi tog oss in i skolan på helgen, eller om det var på kvällen, och tog Destroxol från lärarrummet. Sedan sprejade vi ner skolan med brandsläckaren.
En av kompisarna berättade snart vilka som låg bakom dådet, det låg prestige i att ha vandaliserat på skolan, säger Ernst. Efteråt fick de träffa en polis som berättade om konsekvenserna med att ta den kriminella banan och de unga bråkmakarna fick böter, men inget mer.
– Jag tycker att man hade kunnat se konflikten mycket tidigare, problemen började redan i fyran.
Hans tidiga missnöje mot samhället grundade sig bland annat i ett miljöintresse.
– Jag har alltid brunnit mycket för miljön och att vi ska leva hållbart. Jag var aktivist som barn och lade stenar i bilarnas avgasrör.
Barndomens rebelliska upptåg är något han kan le åt i dag, men samtidigt började den negativa spiralen där och då, i tidig ålder.
I högstadiet sjönk han in i mer och mer tv-spelande. Han hade det jobbigt hemma och föräldrarna hamnade i kris, som resulterade i en uppslitande skilsmässa i gymnasiet.
– Jag var väldigt rebellisk mot vuxenvärlden och var utanför och bråkig. Den destruktiva banan ledde mig in på att prova droger.
– Jag valde att leva i datorspelsvärlden, så då orkade jag inte med skolan, säger Ernst, som flyttade hemifrån och tog ett sabbatsår från gymnasiet.
Efter ett år valde han ändå att plugga klart gymnasiet, det verkade mest logiskt för att kunna få jobb. Men det visade sig ändå svårt och efter studenten jobbade han bland annat på McDonalds.
– Men jag ville inte ha jobb som inte kändes meningsfullt. Jag var vegetarian och kände mig kränkt att tvingas steka kött.
Det var som upplagt för konflikt och återigen flydde han verkligheten genom spelande, något som ledde till att han pluggade till spelutvecklare i Falun. Men spelvärlden visade sig inte heller vara rätt och våren 2013 rasade allt samman.
– Jag hade friat till tjej som sa nej. Bilen gick sönder och jag blev lurad på 14 000 kronor. Allting fallerade.
– Jag behövde gå till botten och hitta mig själv. Någonting var fel i grunden som jag behövde laga.
Under en hippiefestival kom han till insikt och fick perspektiv på livet. Plötsligt visste han att det var lärare han skulle arbeta som.
– Det är där jag behövs, med all bakgrund som jag har med mig.
Han tror på den nya pedagogiken, med en individuellt anpassad skola, miljötänk och grupparbeten, där läraren vinner respekt genom empati istället för auktoritär kontroll.
– Barn har behov att experimentera och testa vart gränserna går. Det går inte att generalisera och säga ‘så här är det’, man måste se varje person individuellt.
– Teoretiskt sett är det rätt och jag har backup från den nya läroplanen. Den pedagogik jag upplevde som trasig är borta. De nya lärarna som kommer ut är bra.
Livet börjar räta ut sig och har fått en tydligare väg. Förra året flyttade han till Leksand och blev sambo med flickvännen som han känt i tio år. Samma tjej som sade nej till frieriet. På högskolan engagerar han sig politiskt i Gröna studenter. Cirklarna går på något sätt i varandra.
Kan det finnas någon nackdel i att ha den här bakgrunden som lärare?
– Tvärtom. När jag säger till eleverna att jag förstår så förstår jag.