UtifrÄn kan det se ut som att allt har gÄtt relativt snabbt, men som för mÄnga andra har vÀgen till barn varit kÀmpig för Susanna Karlsson och Hannes Haraldsson, som trÀffades genom tv-programmet "Bonde söker fru".
Det hela började med en överrumplande diagnos som Susanna fick i samband med att hon var pÄ en klinik för att ta bort sin hormonspiral.
â Det blev som en spĂ€rr i huvudet. Som en kamp som började redan innan vi hann börja försöka, sĂ€ger Susanna.
Intervjun skulle ha gjorts pÄ familjegÄrden utanför Valdemarsvik men den tryckande vÀrmen fÄr oss att Äka till havet, ungefÀr 25 minuter pÄ en krokig grusvÀg dÀrifrÄn. Vi slÄr oss ned i skuggan, lÀttade av vindpustarna.
Susanna Àr uppvÀxt i det hus som hon nu bor i tillsammans med Hannes. PÄ en kulle ett stenkast bort bor hennes förÀldrar och farmor. Det var hennes farfars far som en gÄng köpte gÄrden.
Hon har alltid trivts pÄ landet men lÀnge lockade dansscenen mer. Efter ett Är i New York bestÀmde hon sig för att ÄtervÀnda till gÄrden för att arbeta med familjen. Show och dans fortsÀtter hon med som hobby.
Det var den kombinationen som gjorde att hon kom med i "Bonde söker fru" 2018. Programmet spelades in pÄ sommaren. I oktober flyttade Hannes in. TvÄ mÄnader innan sista avsnittet sÀndes.
â Vi var aldrig ute tillsammans men Valdemarsviksborna förstod nog vem jag hade valt, skrattar Susanna.
Den 17 juni 2019 friade Hannes inför publik och tv-kameror.
â Vi hade en musikfestival under inspelningen som vi anordnade Ă„ret efter igen, Kochella kallade vi den, sĂ„ det var vĂ€ldigt planerat. Vi hade bjudit in tv för att det skulle hĂ€nda.
Tanken var att bröllopet skulle Àga rum förra sommaren men pandemin satte stopp för det.
â VĂ„rt mĂ„l var att kunna bjuda precis alla vi ville, dĂ€rför fick det vĂ€nta.
Visste ni tidigt att ni ville ha barn?
â Vi började prata om barn redan under inspelningen och att vi ville ha det ganska snart. Jag var 27 Ă„r dĂ„ och tĂ€nkte som mĂ„nga andra att det bara var att skaffa barn. Kanske tvĂ„, tre, fyra stycken, sĂ€ger hon och ler.
Det aktiva beslutet fattade paret vintern 2019, nÀr de var pÄ skidsemester med Hannes syskon med familjer. Hans syskonbarn var med och en svÀgerska var gravid.
Susanna bokade tid pÄ en klinik för att ta ut sin hormonspiral.
â Redan dĂ€r kom den första tröskeln, sĂ€ger Susanna.
Hon berÀttade varför hon tog ut spiralen, varpÄ barnmorskan föreslog en undersökning.
â Hon gjorde ett ultraljud och tittade pĂ„ Ă€ggstockarna. Hon sa "Oj, det hĂ€r kommer bli jĂ€ttesvĂ„rt, du har troligen PCOS".
Polycystiskt ovarialsyndrom innebĂ€r att man har mĂ„nga Ă€ggblĂ„sor pĂ„ ena eller bĂ„da Ă€ggstockarna och mycket testosteron i kroppen. Det kan bland annat leda till mensrubbningar, ökad behĂ„ring pĂ„ kroppen â och svĂ„righeter att bli gravid.
Barnmorskan grundade sin bedömning pÄ att Susanna hade ett pÀrlband av mÄnga smÄ Àgg, men inga som sÄg ut att vara stora nog att kunna slÀppa och dÀrmed bli befruktade.
â Jag har lĂ€st senare att det Ă€r vĂ€ldigt vanligt om man har spiral och det har man ju ocksĂ„ för att man inte ska bli gravid.
Det var första gÄngen hon hörde talas om PCOS och vÀl hemma igen började hon lÀsa pÄ.
â Jag tyckte inte att det stĂ€mde riktigt, det var inga andra symptom som stĂ€mde in pĂ„ mig.
Men det gjorde ÀndÄ att de gick in i processen med en oro om att det inte skulle fungera, Àven om de försökte vara positiva.
Efter att ha försökt pÄ egen hand i knappt ett Är bestÀmde de sig för att söka hjÀlp.
â Jag ljög faktiskt lite och sa att vi försökt i drygt ett Ă„r, eftersom jag vet att man inte fĂ„r pĂ„börja en utredning tidigare. Eftersom jag hade hört att jag kunde ha svĂ„rt att bli gravid och att det dessutom kan vara sĂ„ lĂ„ng vĂ€ntetid som ett Ă„r innan man fĂ„r sĂ€tta igĂ„ng ville vi inte vĂ€nta.
De hann gÄ pÄ ett introduktionssamtal. Sedan var Susanna gravid.
â Vi var jĂ€tteglada och berĂ€ttade för familj och vĂ€nner kring jul.
Det gjorde de genom en julklappslek. I paketet lÄg en liten bebisdrÀkt med julmotiv.
â Alla blev sĂ„ glada och förvĂ€ntansfulla, minns Susanna.
Susanna och Hannes var som vanligt med i nyÄrsrevyn i Valdemarsvik. NÄgon gÄng i januari, februari 2020 började hon att blöda.
â Det var inte nĂ„gra floder utan flytningar med lite blod i. Jag googlade och lĂ€ste att det Ă€r vanligt och inte behöver betyda att nĂ„got Ă€r fel.
De kontaktade inte vÄrden eftersom de hade det första ultraljudet inbokat en vecka senare. DÄ visade det sig att fostret hade slutat vÀxa i vecka 8.
â Det var dött, men kvar dĂ€r inne. Ett missed abortion. Det var en chock, en vĂ€ldigt stor besvikelse.
Paret fick stanna kvar pÄ Vrinnevisjukhuset. Susanna fick flera olika lÀkemedel för att fÄ kroppen att stöta ut fostret.
â Det var ett smĂ€rtfyllt dygn. Fysiskt. Psykiskt tĂ€nkte jag att "det Ă€r som det Ă€r, det var inte meningen". Vad jag inte var beredd pĂ„ var att det skulle kunna fastna och göra sĂ„ ont, som en förlossning.
Du har sagt att du kÀnde skam, kan du berÀtta om det?
â Det var sĂ„ jag upplevde det dĂ„. Vi hade berĂ€ttat om det för sĂ„ mĂ„nga. Jag hade inte gĂ„tt ut med det pĂ„ Instagram, utan dĂ€r berĂ€ttade jag i stĂ€llet om att inte lĂ€ngre var gravid. Det kĂ€ndes som ett misslyckande. TyvĂ€rr. Som att jag gjorde andra besvikna.
â Alla upplever olika stor sorg vid en sĂ„dan hĂ€r hĂ€ndelse. För mig var det inte just barnet i magen som jag sörjde. Jag funderade pĂ„ om jag hade gjort nĂ„gonting fel. Var jag för stressad? Var det den dĂ€r snusen som jag tog innan jag visste att jag var gravid?
Det tog nÄgra mÄnader att fÄ kroppen att ÄterstÀlla sig. Efter ytterligare en tid tog de upp barnlöshetsutredningen igen. NÀr svaren pÄ Hannes prover kom hade de vetat om i en vecka att Susanna var gravid igen.
Den hÀr gÄngen har det gÄtt bra. Den femte augusti Àr sonen berÀknad att födas.
Varför var det viktigt för er att ta reda pÄ könet?
â Mest för att fĂ„ det verkligt för oss. I stĂ€llet för att bara sĂ€ga bebisen kunde vi börja vĂ€lja namn och fĂ„ en relation till honom. Det har absolut inte med klĂ€der eller barnrummet att göra. Vi kommer inte ens att köpa nĂ„gra klĂ€der, utan har Ă€rvt allt. Och för oss skulle det inte vara nĂ„got problem att bara ha rosa saker, trots att det Ă€r en pojke. Och det spelade heller ingen roll om det var en pojke eller flicka.
â Det var för att kunna njuta av graviditeten, speciellt för Hannes, som inte kĂ€nner honom pĂ„ samma sĂ€tt som jag.
Hon sÀger samtidigt att det Àr först de senaste veckorna som hon sjÀlv har vÄgat inse att de kommer att bli förÀldrar.
â Jag vet att mycket fortfarande kan hĂ€nda, men det Ă€r sĂ„ skönt att veta att barnet har stor chans att överleva Ă€ven om han skulle behöva plockas ut redan nu.
Vad lÀngtar du mest efter nu?
â Det Ă€r nog alla nya rutiner och att se hur allt kommer att bli. SmĂ„saker. Att göra saker lĂ€ngre fram med barnet, gĂ„ pĂ„ djurparken och sĂ„. Livet som förĂ€lder i stort.