Att vara 86 år i coronatider

När Trosa kommun vill göra det möjligt för sina förtroendevalda att delta i nämndernas möten digitalt så väljer kommunen att samtidigt att göra sammanträdena slutna. Skriver Ingvar Lager.

När Trosa kommun vill göra det möjligt för sina förtroendevalda att delta i nämndernas möten digitalt så väljer kommunen att samtidigt att göra sammanträdena slutna. Skriver Ingvar Lager.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Insändare2020-11-12 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

SMHI bestämmer inte över vädret. FHM bestämmer inte över coronaviruset. Båda talar om hur det ska bli, ger råd och varnar. Jag litar på myndigheterna och rättar mig i stort sett efter vad som sägs. Det borde alla göra. Jag är 70 plus 16 år och har det inte sämre än andra under pandemin. 

Barnbarnen tjatas det om. Vi får inte kramas. Vid min ålder är det vanligt att ha barnbarn. Mina barnbarn vet att deras morfar älskar dom. Barnbarnen har också bra grepp om pandemin. Tätare telefonkontakter, fler digitala bilder och möten utomhus får ersätta den fysiska närkontakten. Det fungerar hyggligt. Jag lever inte genom barnbarnen. Jag har ett eget liv. Samtidigt förstår jag den som allramest saknar närkontakten med barnbarnen. Men när det gäller nära och kära finns det värre situationer, som den att ha sin livskamrat på ett särskilt boende med besöksförbud.

Mina problem under pandemin är på ett helt annat och mera pragmatiskt plan. Jag plågas av att vi, hustrun och jag, är utestängda från samhälleliga verksamheter. Vi är medlemmar i tre samfällighetsföreningar som har hand om vägar, vägbelysning, grönområden, vatten och avlopp i vårt lilla samhälle. Föreningarna håller sina årsmöten som vanligt och beslutar om sådant som griper djupt in i vårt vardagsliv, i vår ekonomi och i grannsämjan. Jag får inte svar på mina frågor och kan inte komma med förslag eller delta i besluten. Det svider.

När Trosa kommun vill göra det möjligt för sina förtroendevalda att delta i nämndernas möten digitalt så väljer kommunen att samtidigt att göra sammanträdena slutna från att ha varit öppna i många år. Slutna möten kan inte vara digitala. Ledamöterna deltar i mötet i sina vardagsrum eller kök och anhöriga förväntas hålla sig därifrån. Annars blir ledamoten utslängd från mötet. Det kanske verkar överdrivet, men det har hänt mig och min fru. Alldeles i onödan, vill jag påstå.

Jag är präktigt försiktig, men bara delvis av självbevarelsedrift. Solidariskt tänker jag på den pressade sjukvården och allt det lidande som följer med en överbelastad sjukvård. Sådan insikt kommer med stigande ålder.