Har världens stora frågor något med oss längs Sörmlandskusten att göra? Donald Trump, 73, talar vid World Economic Forum i Davos om USA:s gränslösa framgångar under hans ledning, Och han vill att Greta Thunberg, 16, som också talar på mötet, ska ”ägna sig åt något annat än att predika domedagar”. Angår det oss, i vår utkant?
Ja, det angår oss. Vi delar planet med världens mäktigaste makthavare. ”Vårt hus brinner ännu” säger Greta om vårt enda boende. ”Sluta tjata och skrämmas” säger Donald.
Också vi tycks räkna med något sorts evigt framåtskridande, åtminstone för oss själva. Storordet i politiken är ”välfärd”. Vi har goda skäl att fortsätta att färdas väl.
I Davos är ämnet för 2020 ”Hållbarhet”. Syftet är att den samlade världsledande kompetensen skall tänka strategiskt, hållbart. ”Ni ger upp innan ni ens försöker”, säger Greta om saken. Att andas om miljöflyktingströmmarna vore i Davos som att svära i kyrkan.
Hur tänks det hos oss själva? ”Långsiktig, hållbar, stram invandring”, meddelar regeringschefen. Välfärden är vår egen. Solidariteten är borta. Grundantagandet är att tillväxten och välfärden aldrig skall ta slut. Den sekulära religionen tillber det Eviga Framåtskridandet och dess Oändliga Hållbarhet.
Det finns ett annat sätt att tänka och handla. Tänk om allt kan ta slut – som i religioners livssyn. Ändligheten är en god nyhet – som i kristen erfarenhet kallas ”evangelium”.
Vad ska vi göra om vi lever i ändlighetens tankevärld? Kanske ägna oss åt det andra, som religioner alltid handlat om: Omsorg. Ömhet. Varsamhet. Den borttappade Solidariteten. Amen.