Det finns inga tidsmaskiner som tar oss tillbaks i tiden för att förhindra misstag som tidigare begåtts. Människor som ser in i framtiden finns dessutom bara i filmens värld. Det vi istället förväntar oss är att man löser alla de problem vi medborgare och det svenska samhället brottas med idag och att man tar fram lösningar så att de problemen inte eskalerar i framtiden.
Det politiska klimatet handlar istället om att distansera sig från varandra, att kritisera varandras beslut, vad någon i motståndarlaget sagt och att i debattartiklar förklara hur usel andra partiers politik är. Var är de egna lösningarna på sedan länge kända problem och de problem som uppstått under de senaste åren?
Sverige har en arbetslöshet som redan innan pandemin var växande och den fjärde högsta i EU. Vi har gamla människor som arbetat och betalat skatt under hela sitt vuxna liv, men som idag knappt har råd att gå i pension. Två konkreta exempel på alla de problem vi medborgare förväntar oss att ni politiker finner snabba lösningar på.
Vi har snart gått igenom två mandatperioder där det politiska samtalet förts på en sandlådenivå som varit direkt pinsam. Är detta verkligen vad vi väljare förväntar oss och förtjänar? Jag är rädd för att vi i kommande valrörelse och efterföljande mandatperiod åter får se vuxna människor agera på ett sätt det inte anstår människor i maktens korridorer. Det känns tyvärr allt mer som att lösningar på välkända problem är av sekundär betydelse.