Svar till Karin Perers i SN den 20/1-21.20/1-21.

Vi instämmer med Karin Perers om att skogarna är avgörande för att lösa klimatfrågan. Skillnaden är att vi anser att det är bäst för klimatet att våra skogar får stå kvar och lagra kol. Men det är inte bara klimatet som är en utmaning för vår värld idag, utan även den hotade biologiska mångfalden. Livets väv håller på att slitas i bitar i en takt som är ofattbar. Vi människor kan mycket, men vi kan inte återskapa försvunna arter. 

Svensk skogindustri missbrukar skogen, vårt lands resurser och våra medborgares skogsarv. I södra Sverige kalhuggs skog ofta efter 70 år. Det som har varit en rik, vacker och artrik skog ersätts av monokulturella trädplantager, med ett fåtal arter. 70 år är för kort tid för att många av våra sällsynta arter ska kunna överleva. Med dem mister vi en del av den viktiga mångfald som ger motståndskraft mot bränder, skadeinsekter och andra hot mot våra skogar. 

Att avverka skog på det sätt som sker i Sverige idag är inte bra för klimatet. En stor del av kolet lagras i rötterna och jorden i skogarna. Detta kollager frigörs vid kalhuggning av skogen. I många fall tar det över 100 år för kollagren i en avverkad skog att återgå till det kollager som fanns innan avverkningen. Det är tid som vi inte har idag. Det mesta av skogen blir till kortlivade produkter, som i sin tur blir koldioxid i atmosfären. En studie visar att utsläppen de närmaste 30–40 åren skulle minska med upp till 20 miljoner ton per år om andelen skyddad skog fördubblades i Sverige.

Klimatet bryr sig inte om vackra ord eller falska löften. Vi behöver skogsägare som bevarar våra gammelskogar, brukar andra skogar på ett hänsynsfullt sätt och blir en del av lösningen!