Suezkrisen 1956 ledde till krig i Egypten. Hamnstaden Port Said blev hårt drabbad. FN:s krav på omedelbart eldupphör accepterades av parterna. En internationell styrka organiserades av Dag Hammarskjöld och sändes till Mellanöstern för att övervaka vapenstilleståndet.
340 svenskar deltog. Anfallande trupper evakuerades från Port Said före julen 1956. En krigshärjad stad började återhämta sig. Vår svenska FN-styrka, som fått använda en klosterskola till förläggning, tackade eleverna genom att bjuda på en julfest.
Vi soldater ordnade fiskdamm, ringlekar, filmförevisning. Säcklöpning m.m. Nära ett hundratal barn anlände – finklädda och försiktiga. Efter en stund hade barnen bekantat sig med oss och släppte sedan loss med stoj och lekar. De tycktes för ett ögonblick ha förträngt sina hemska krigsupplevelser. Även vi soldater behövde denna mycket mänskliga samvaro.
Kontakter med krigsdrabbade och lidande barn fortsatte. I Sinaiöknen, i Gaza och i gränsområdena mot Israel fann vi skadade människor. Kriget var slut men minfälten fortsatte att skörda offer. Vår sjukvårdspersonal gjorde ett fantastiskt arbete och vi andra hjälptes åt att ordna mat, vatten – och ibland även godis till barnen. Omtanken var mycket viktig!
65 år senare står att läsa i FN:s flyktingorgan UNHCR:s rapport att tiotals miljoner barn är på flykt i världen till följd av förföljelse. Konflikter, våld, övergrepp på mänskliga rättigheter eller annat. Vart är vi på väg?