Mellan hägg och syren glider jag fram genom Nyköpingsåns glittrande vatten. Från kajaken ser man väldigt mycket. När man paddlar går det tillräckligt långsamt för att hinna stanna upp, haja till och upptäcka djur, växter, former och färger.
Att betrakta det liv som frodas i Nyköpingsån är en ren fröjd. Växter och djur som lever och dör i och intill åns strömmande vatten, utgör det biologiska kretsloppet. Söndag den 21 maj paddlar jag nedanför kraftstationen i Harg. Liksom många gånger förr, stöter jag på en kraftfull 20 år gammal silverål som ligger söndertrasad i vattenytan. De könsmogna silverålarna klarar inte av att passera kraftstationen. De dör på direkten, just när de påbörjat sin livs viktigaste resa mot Sargassohavet för att fortplanta sig och dö.
Problemet är att ålarna dör i kraftverken innan de ens hunnit ut till kusten. Med gemensamma ansträngningar från oss människor, borde vi kunna se till att skapa förutsättningar för att ålen ska kunna vandra på ett säkrare sätt i våra vattendrag och i synnerhet genom Nyköpingsån. Ålarna från Nyköpingsån borde få möjlighet att representera Nyköping i Sargassohavet! Ålens öde är helt i händerna på oss människor. Vi har förstört deras livsmiljö i en tid då vi inte visste bättre.
Nu måste vi tänka nytt och ta ansvar. Vi skulle kunna skapa unika och attraktiva vattenvägar för ålen med ett samtidigt stort attraktionsvärde även för oss människor, i just Nyköpingsån. Vi i Nyköping borde kunna göra någonting bra här! För vem skulle kunna lösa detta, om inte vi människor? En stor satsning på ålen i Nyköping skulle kunna visa vägen, inte bara för fiskarna själva, utan också för andra städer där vattendragen har samma typ av problem som i dagens Nyköpingså.