Vad är det som gör personalpolitik så svårt att förstå för våra styrande? Man behöver inte vara nån raketforskare för att begripa att en personalgrupp som mår bra, får återhämtning och får sin fritid att fungera med jobbet, kan göra underverk under arbetstiden. Nyligen tillsatte då Nyköpings kommun en schemagrupp som gjort ett grundschema till alla särskilda boende så det ska bli lika för all omsorgspersonal. Det lät bra. Ett 12- veckors schema skulle det bli, då finns det möjlighet att göra det bra, med bra möjlighet till återhämtning.
Men herrejisses! Vilken återgång till slaveriet. Kortare arbetspass, fler arbetstillfällen, delade turer, varannan vecka, sex dagars arbetsvecka. Detta kommer att bidra ytterligare till svårigheter att anställa personal, ökade sjukskrivningar, felaktig medicingivning, ökning av lugnande mediciner, stressad personal, fler avvikelser i genomförandeplanen. Hur mycket ska vi behöva skrika oss fördärvade innan det händer något positivt? Vi vill göra ett bra jobb och göra det bästa för våra boende på SÄBO, men ni (bestämmande politiker) gör det omöjligt för oss. Vi kommer gå sönder. Då hjälper inte ett engångsbelopp och säga att vårt nya avtal är jättebra.
Det är många med mig som ser sig om efter nytt jobb, för inom omsorgen kan man inte jobba om man vill må bra i kropp och själ. Tror inte någon vill bli proppad med lugnande mediciner när man blir äldre och orolig, eller? Jag som såg framför mig att Nyköpings nya demensboende skulle bli Sveriges bästa Det kan ni glömma om ni fortsätter försämra för omsorgspersonalen.