Diskussionen om äldreomsorgen försvann snabbt från tidningsspalterna. Politiker och tjänstemän drar en lättnadens suck. Urban Granström och Mattias Carlsson tror nog att de därmed kan fortsätta missköta äldreomsorgen till men för personal och boende/hemtjänstkunder.

Var är journalisternas ”spadar"? Har ni tappat gnistan efter ert utmärkta arbete under den första pandemivåren? Besök äldreboenden! Prata med boende och personal, ignorera chefer! Inom hemtjänsten kan det vara svårare att intervjua kunderna men personalen kan intervjuas, kanske till och med följas under ett arbetspass! Hur ofta får boende/kunder komma ut? Vad får de för mat? Övrig stimulans som spel, dans, umgänge med varandra, ett besök på stan, besök av djur? Vem ansvarar för medicinering? Hur ofta får man läkarbesök? Hur uppstod kommunens överskott? Statsbidrag som var tänkt att stärka äldreomsorgen?

Jag utmanar politiker och tjänstemän att gå ut från sin skyddade verkstad och arbeta ”på golvet” minst en vecka. Det får inte bli ett ”lulligt” studiebesök utan ska vara verkligt arbete! Ska omfatta alla former av äldreomsorg med delade turer, blöjbyten, städning samt turer ut på landsbygden (för att se hur centraliseringen fungerar). Er lön borde även reduceras till ordinarie personals nivå under den veckan.

Äldreomsorgen får inte förvandlas till en billig förvaring. Den ska istället vara ett uttryck för den tacksamhet, alla bör känna, för välfärden vi äldre byggt upp med våra arbetsinsatser. Många av oss började arbeta redan vid 13-,14-års ålder och har betalat till, men inte fått förmånen av föräldraledighet, vab, och tioårig grundskola. Obs att allt detta är bra, men glöm inte vilka som byggt upp det!