Kontakt med otaliga läkare och att själv hamna mellan stolarna är vardag i Sverige för långtidssjuka. Sjukvårdspolitik handlar om att ingen ska behöva vara rädd för framtiden och därför behövs en primärvårdsreform.
Det fattas en hel del i regeringens förslag. Dagens vårdval behöver exempelvis moderniseras och få mer fokus på kontinuitet och relationer.
Där fler har invandrat, utbildningsnivån är låg och arbetslösheten högre, där behöver hälsan stärkas som mest. Vi vill därför skapa ett komplement till dagens vårdval, med fokus på patientnära, småskalig vård där storskalig vård har svårt att etableras.
Läkare och distriktssjuksköterska kunna sluta avtal med dietister, psykologer, fysioterapeuter och vice versa, så att patienterna kan få det stöd de behöver. Det skulle göra skillnad för både landsbygd och förorter.
Framförallt måste läkaren som patienterna känner vid namn bli verklighet. Liberalerna har kämpat sedan 1970-talet för rätten till en egen husläkare. Husläkarreformen 1994 nådde långt under dåvarande sjukvårdsminister Bo Könbergs (FP/L) tid, men skrotades av följande socialdemokratiska regering.
Vi vill att varje invånare får välja en namngiven fast läkarkontakt. Ingen ska hindras att söka vård annat håll, men för den vardagliga vården ska vi möta ett känt ansikte som känner våra behov och vår medicinska historia. Det i sin tur innebär att varje läkare behöver kunna säkra att bara så många personer listar sig, att de säkert kan få vård av god kvalitet. Staten behöver ta större ansvar för att tillräckligt många specialister utbildas, så att dagens husläkare får fler kollegor. Patientrelationer och arbetsglädje måste tryggas.
Över hela landet ska engagerade personer ge god och nära vård, utan att själva slitas ut. Sjukvård ska vara trygg och ge varje människa självbestämmande genom hela livet.