Annie Lööf har nu avgÄtt som partiledare för Centerpartiet och i media diskuteras hennes eftermÀle. Det lÀr nog inte bli sÄ nÄdigt. Under sina elva Är pÄ posten sÄ lyckades hon nÀstan halvera Centerns vÀljarstöd och det Àr vÀl en bedrift i sig. Och vad vÀrre Àr: partiet Àr isolerat pÄ vÀnsterkanten.
Hon slutade som en förlorare i politiken. Hon yrade nĂ„gonting om âden breda mittens politikâ som ingen köpte. Annars var globalism â genusideologi och politisk korrekthet hörnstenar i hennes politik. Det köpte inte heller vĂ€ljarna. Framför allt inte â verklighetens folk â landsbygdens vĂ€ljare. Verklighetens folk pĂ„ landsbygden Ă€r konservativ i sin grundinstĂ€llning. De vill ha trygghet och tradition. AlltsĂ„ lĂ„ngt ifrĂ„n den politik som A. L. föresprĂ„kade.
Förr var centern borgerligt och hade en konservativ grundinstÀllning som tilltalade smÄfolket pÄ landsbygden. Men det var pÄ Thorbjörn FÀlldins tid och det Àr ljusÄr mellan A. L. och politiken som FÀlldin förde.
EftervĂ€rlden kommer att minnas hennes mĂ€rkliga uttalanden som till exempel att Sverige skulle kunna ha en befolkning pĂ„ 30â40 miljoner invĂ„nare. Ăppna grĂ€nser alltsĂ„. Men var skulle dessa mĂ€nniskor bo och vilka jobb skulle de ha? Det fick vi aldrig veta.
Har Centern överhuvudtaget nÄgon funktion i dagens svenska politik? Vi har redan ett Miljöparti som driver fundamentalistisk klimatpolitik. Det finns redan ett VÀnsterparti som driver identitetspolitik in absurdum.
Nej, A. L. Àr ett tragiskt exempel i tiden hur politiker lÀmnar verkligheten dÀrhÀn för att hÀvda sina egna egoistiska och ideologiska nycker som Àr fullstÀndigt orealistiska, och skadliga för land och folk.