Replik på Ahmad Eids debattinlägg "Arbetslinjen ska vara det som präglar Nyköping" publicerad den 25 februari.
Vi behöver inte arbetslinjen. Den kan inte lösa problemen Ahmad Eid ställer upp. Vi ser alltjämt ökade klyftor och spänningar mellan den fulla sysselsättningens politik och näringslivets jakt på effektivitet. 2017 motsvarade den sammanlagda övertiden i Sverige, enligt TCO, 116 000 heltidstjänster. Behövs det verkligen skapas jobb?
Större delen av 1900-talet präglades av arbetsförkortningar. Fram till 1978. Sedan hände något. Sedan den femte semesterveckan infördes 1978 har den genomsnittliga arbetstiden ökat enligt arbetssociologen Roland Paulsen. Fast produktiviteten fördubblats sedan dess.
Den individanpassade förmedlingen mellan arbetssökande och arbetsgivare har inte fungerat sedan 80-talet. Och idén om att ”skapa jobb” har gått till överdrift, i arbetslinjens namn. Ingen tvekan om att Ahmad Eid vill väl, men han kastar eld på veden. Arbetslinjen är problemet.
Den är inte vägen till ”att få fler Nyköpingsbor i arbete”. Det är däremot arbetstidsförkortning. Alla människor präglas inte av högt personligt driv, vilket tyvärr ofta är ett antagande i den fulla sysselsättningens politik av idag. Inaktivitet är rentav synonymt med psykisk ohälsa.
Tänk om vi istället skulle omfördela övertidstimmar till 116 000 heltidstjänster? Eller sänka arbetstiden från 8 till 4 timmar? Istället för att ösa pengar på fostringsprojekt som ”Vägar till självförsörjning”.
Mina förslag: Avskaffa arbetslinjen. Omfördela jobben genom arbetstidsförkortning. Detta skulle reducera kostnaderna för försörjningsstöd, skapa fler jobb och öppna upp för högre aktivitet inom SFI.