Långt utanför Nyköping berättas det om vår unika skolavslutning på Vallarna. Låt oss behålla den!
Sedan tidigt 50-tal har så många Nyköpingsbor och tillresta släktingar och vänner samlats vid Nyköpings hus för att fira en barnens högtidsdag. En förmiddagsfest i staden som på eftermiddagen fortsätter med studenternas utspring och kortege.
Att vandra till Vallarna tillsammans med sommarlovspirriga elever är fantastiskt! Några av de äldre eleverna går först med fana och skylt med skolans namn. Efter tågar klasserna i åldersordning tillsammans med sina lärare. Vägen, som andra dagar kanske kan kännas lång, kantas nu av föräldrar, syskon, släktingar, vänner och hjälpsamma poliser. Alla hejar och vinkar glatt. Det är fest och förväntan i luften! Trots vädjan från lärare, och säkert också från föräldrar, om sköna promenadskor har många barn nya, fina skor. Naturligtvis har vi skavsårsplåster med oss!
Snart är vi framme och till Kulturskolans orkester marscherar vi in genom porten. Plastpåsar läggs ut i det gröna junigräset för att skydda byxor och klänningar. Nyfikna blickar mot åskådarna. – Var är min mormor? Nya vinkningar.
Tillsammans med elever från Kulturskolan sjunger vi välkända, repeterade sånger, lyssnar på tal och dikter och så är det dags: För några år sedan avslutades samlingen med att både elever och lärare blev "hemförlovade" , nu önskas vi alla en skön sommar. Helt okej, språket förändras. Sen utbryter ett myller av glada vuxna och barn som på något sätt lyckas hitta varandra. Sommarlovet kan börja!
Låt oss behålla avslutningen på Vallarna. Den är ett signum för Nyköping.