Är man gammal när man minns denna myndighetskampanj från 1980-talet? Måhända är det så, men något barn är jag definitivt inte längre. Däremot är jag nu mycket mjukare än då, i synnerhet i midjehöjd.
En annan sak som har förändrats sedan dess är att det numera inte sällan är barn som sitter bakom ratten på bilarna. För en bil är väl fortfarande en bil även om den kallas traktor? Detta medför att barns konsekvenstänk - eller bristen därpå - givit sig ut på allmän väg med tunga fordon bland andra förare som behöver anpassa sig efter impulsstyrda handlingar från sina nya medtrafikanter, såsom plötsliga filbyten i 30 km/h på dubbelfiliga 100-vägar. Men det är klart, då slipper de ju bli påkörda såsom oskyddade trafikanter och blir det istället som skyddade dito.
När jag gick i trafikskola i slutet av 90-talet fick jag i teoriavsnitten upprepade gånger veta att unga män är de farligaste i trafiken eftersom de överskattar sina förmågor. Så hur har vi löst det? Genom att sänka åldersgränsen ytterligare fast med sänkt tillåten, men som vi alltsomoftast får erfara föga tillämpad, maxhastighet.
Slutsats: Bästa sättet att skydda barnen i trafiken är att sätta dem att manövrera en bil. Airbags är mjuka, bilar är hårda. Därom lär vi snart bli varse…
Barn är mjuka – bilar är hårda
"En annan sak som har förändrats sedan dess är att det numera inte sällan är barn som sitter bakom ratten på bilarna" skriver signaturen Ovän av oordning.
Foto: Claudio Bresciani / TT
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.