Svar till "Varför har barn svårt att lyssna?" publicerad den 4 maj.
"Har barn fått för mycket bestämmanderätt som de själva inte kan hantera?" Så slutas insändaren av "Legitimerad förskollärare. OM så skulle vara fallet så är det väl vuxna, särskilt pedagoger i förskolan och legitimerade lärare som inte gjort tillräckligt. Varje barn behöver väl minst ha två egna personal, i såväl förskola som skola, för att kunna ge barnet en trygg miljö och tillräckligt med uppmärksamhet och kanske lite utbildning/utveckling.
Ett annat problem i skolan är att fortfarande är inte läroplanen helt anpassad till barnets egen vilja, barn ska ju få göra det som de kan och är duktiga på, för då vill de sedan träna på det som är jobbigt och som de inte kan, av sig själva. Absolut inga krav eller tillsägelser, det bara sänker barnens självförtroende.
Vi måste också snarast ändra såväl Brottsbalken som Trafiklagstiftningen – eller får vi fortfarande ha en konsekvens om man slår eller skjuter någon eller kör alldeles för vårdslöst? Nej förresten, det glömde jag, då är det ju vi vuxna som inte sett den unge som växt upp eller inte integrerat tillräckligt och då är det ju mer synd om denne än om offret.
Du behöver inte ens gå till skolan för att se verkligheten, gå till affären, där ser du en ung/ett barn som VILL HA. Hen skriker en gång, höjer rösten och skriker en gång till och uppnår då sitt mål – får precis det hen vill ha. Det kan inte bero på fel på lärarutbildningen, möjligtvis kan man fråga sig vilka verktyg föräldern saknar...